Inom elektrokardiografin (EKG) används olika typer av avledningar för att registrera hjärtats elektriska aktivitet från flera vinklar och positioner. Genom att kombinera dessa avledningar får vårdpersonalen en heltäckande bild av hjärtfunktionens rytm och elledning. Här går vi igenom de vanligaste avledningstyperna och hur elektroderna placeras.
1. Extremitetsavledningar
De klassiska extremitetsavledningarna mäter potentialskillnaden mellan armar och ben:
- Avledning I: Mäter den elektriska aktiviteten mellan höger arm (negativ elektrod) och vänster arm (positiv elektrod).
- Avledning II: Mäter den elektriska aktiviteten mellan höger arm (negativ elektrod) och vänster ben (positiv elektrod).
- Avledning III: Mäter den elektriska aktiviteten mellan vänster arm (negativ elektrod) och vänster ben (positiv elektrod).
2. Bröstavledningar (prekordiala avledningar)
Bröstavledningarna placeras direkt på bröstkorgens framsida och speglar hjärtats elektriska aktivitet i tvärsnittsplanet:
- V1: Placeras vid höger bröstbenskant i fjärde interkostalrummet.
- V2: Placeras vid vänster bröstbenskant i fjärde interkostalrummet.
- V3: Placeras mitt mellan V2 och V4.
- V4: Placeras i femte interkostalrummet längs medioklavikularlinjen.
- V5: Placeras på samma horisontella nivå som V4, men vid främre axillarlinjen.
- V6: Placeras på samma horisontella nivå som V4 och V5, men vid mellersta axillarlinjen.
3. Förstärkta extremitetsavledningar
De förstärkta extremitetsavledningarna jämför en enskild elektrod med genomsnittspotentialen från de övriga extremiteterna:
- aVL (augmented vector left): Positiv elektrod på vänster arm, med genomsnittet av höger arm och vänster ben som referens.
- aVR (augmented vector right): Positiv elektrod på höger arm, med genomsnittet av vänster arm och vänster ben som referens.
- aVF (augmented vector foot): Positiv elektrod på vänster ben, med genomsnittet av höger och vänster arm som referens.
4. Modifierade extremitetsavledningar
Dessa varianter används ofta vid kontinuerlig övervakning, exempelvis på intensivvårdsavdelningar eller vid telemetri, där elektroderna placeras på bröstkorgen i stället för på extremiteterna:
- Modifierad avledning I: Mäter aktiviteten mellan vänster arm (negativ elektrod) och höger ben (positiv elektrod), motsvarande avledning I men med annan elektroplacering.
- Modifierad avledning II: Mäter aktiviteten mellan höger arm (negativ elektrod) och vänster fot (positiv elektrod), motsvarande avledning II men med annan elektroplacering.
5. Högerkammareavledningar
- V3R och V4R: Dessa avledningar används för att särskilt registrera den elektriska aktiviteten i höger kammare och placeras på bröstkorgens högra sida, i spegelbild av de ordinära bröstavledningarna. De är särskilt värdefulla vid misstanke om högerkammarinfarkt.
Sammanfattning: det standardiserade 12-avlednings-EKG:t
Genom att kombinera de sex extremitetsavledningarna (I, II, III, aVL, aVR och aVF) med de sex bröstavledningarna (V1–V6) erhålls ett så kallat 12-avlednings-EKG. Tillsammans ger dessa avledningar en omfattande bild av hjärtats elektriska aktivitet sett ur flera olika vinklar, vilket är avgörande för att kunna diagnostisera arytmier, kärlkramp och hjärtinfarkt.
