Den bikuspidala aortaklaffen är uppbyggd av tät bindväv, som till största delen består av kollagen- och elastinfibrer. Det rör sig om fibrös bindväv som klassificeras som tät, oregelbundet organiserad bindväv – en vävnadstyp som ger hög draghållfasthet samtidigt som den behåller en god elasticitet.
Till skillnad från en normal aortaklaff, som har tre klaffblad, har den bikuspidala varianten endast två. Detta är en av de vanligaste medfödda hjärtmissbildningarna och förekommer hos ungefär 1–2 procent av befolkningen.
Klaffbladen, som reglerar blodflödet från hjärtats vänsterkammare ut i stora kroppspulsådern (aorta), är uppbyggda av tre olika lager:
Endotel:
Ett tunt cellskikt på lumen-sidan, det vill säga den yta som vetter direkt mot blodströmmen. Endotelet bildar en slät yta som minskar friktionen och skyddar mot blodproppsbildning.
Mellersta bindvävslagret:
Här finns den täta bindväven med kollagen och elastin, som ger klaffen dess styrka och spänst.
Lagret av glatta muskelceller:
Detta lager ligger på aortasidan och bidrar till klaffens mekaniska egenskaper samt förmågan att hantera det höga tryck som blodflödet medför.
Kombinationen av dessa vävnader ger aortaklaffen styrka, flexibilitet och hållbarhet. Tack vare detta kan klaffen öppna och stänga sig tusentals gånger per dag under hela livet och därmed effektivt reglera blodflödet från hjärtat ut till kroppen – utan läckage eller onödigt motstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online