En igel är en typ av segmenterad mask som kan simma i vatten och förflytta sig över land. I varje ände av kroppen sitter en sugskål. Iglar saknar både ben och egentliga andningsorgan som gälar eller lungor. Istället sker gasutbytet genom flera fina blodkärl nära kroppens yta, som tar upp syre och avger koldioxid.
Trots sitt rykte som blodsugare livnär sig iglar inte enbart på blod. De äter även grodyngel, snäckor och andra smådjur som lever i dammar.
I århundraden har iglar använts för en rad medicinska ändamål, bland annat åderlåtning och behandling efter kirurgiska ingrepp. Även idag spelar de en oväntad men viktig roll inom modern sjukvård.
Efter en operation leds det syrerika, färska blodet från lungorna direkt till det opererade området. Problemet uppstår när det gamla blodet har svårt att lämna området och ta sig tillbaka till lungorna och hjärtat. Det stillastående blodet gör att vävnaden blir kall och mörkfärgad.
Iglar fästs då på det missfärgade området för att suga ut det gamla blodet, så att färskt blod kan strömma in. En igel kan äta i allt från tio minuter upp till en hel timme och suger i sig cirka 1–2 teskedar blod per måltid. När igeln är mätt släpper den taget av egen kraft. Iglarna återanvänds aldrig, utan avlivas i en behållare med alkohol efter behandlingen.
Kasabach-Merritt-syndromet kännetecknas av låga blodplättsvärden, sönderfallande röda blodkroppar, snabbväxande kärltumörer eller nedsatt koagulationsförmåga. Under sin måltid utsöndrar iglar hirudin – ett antikoagulerande ämne som hindrar blodet från att levra sig.
Vid återfästnings-, transplantations- och vävnadsflikkirurgi (så kallad flap-kirurgi) är det relativt enkelt att sy ihop artärernas två ändar, eftersom artärerna har tjocka väggar. Venerna är däremot tunnväggiga och betydligt svårare att sammanfoga. Blodet som pumpas in i den återfästa kroppsdelen eller vävnadsfliken kan därför bli stillastående, eftersom venerna inte lyckas föra bort det.
Här tar iglarna över venernas arbete. Genom att suga ut det använda blodet möjliggör de för färskt blod att strömma in och hålla vävnaden frisk. Detta ger venerna värdefull extra tid att läka.
Iglar producerar ett antikoagulerande ämne som kallas hirudin, vilket kan hämma blodets koagulering i fyra timmar eller längre. Hirudin har visat sig kunna gynna hjärtpatienter som drabbats av hjärtinfarkt, kärlkramp (angina) eller genomgått ballongvidgning (angioplastik).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online