Kelateringsterapi är en kontroversiell avgiftningsteknik inom alternativmedicinen. Utövare hävdar att metoden kan behandla och till och med bota en rad kärlrelaterade åkommor – från åderförkalkning (förträngning och stelning av artärerna) till åldersrelaterad demens – genom att skölja bort farliga ämnen ur blodet.
Det finns två huvudsakliga varianter av behandlingen: intravenös och muntlig (oral). Gemensamt för båda är att de i hög grad bygger på samtidiga kost- och livsstilsförändringar för att ge resultat. Den etablerade sjukvården är dock skeptisk till metodens effektivitet och varnar för att behandlingen i värsta fall kan motverka precis den goda hälsa man försöker uppnå.
Den muntliga formen kombinerar specialkost, motion och kosttillskott för att binda tungmetaller och kalcium i blodet, så att kroppen kan göra sig av med ämnena via sin naturliga utsöndring.
Förespråkare rekommenderar bland annat havrebaserade livsmedel som en form av naturlig kelatering, tillsammans med andra fiberrika produkter – exempelvis det lösliga pektinet i äpplen och guarkärnmjöl som finns i bönor och spannmål. Därtill ordineras ofta en kost rik på viktiga näringsämnen som B-, C- och E-vitaminer, lecitin, linolsyra, kalium, selen, krom, kalcium, magnesium och zink.
När detta första skede kommit igång börjar utövaren även administrera etylendiamintetraättiksyra (EDTA) i tablettform. EDTA ska binda till tungmetaller och kalciumplack i blodbanan, vilket gör att kroppen successivt kan eliminera ämnena på egen hand.
Vid intravenös kelatering förs EDTA – en syntetisk aminosyra – direkt in i blodströmmen. Ämnet binder snabbt till ansamlade tungmetaller och kalcium, som därefter utsöndras ur kroppen via urin, avföring och svett. Även här rekommenderar utövarna en hälsosammare kost, mer regelbunden motion och att helt sluta använda tobaksprodukter.
Varken American Heart Association (AHA) eller den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har tagit avstånd från kelateringsterapin i sig – kritiken riktas mot de obevisade påståenden om mirakulösa hälsovinster som metodens förespråkare gärna gör. Enligt myndigheterna vilar bevisen enbart på anekdoter, och inga formella vetenskapliga studier har jämfört kelateringens effekt med placebo.
En behandlingsserie med EDTA sträcker sig vanligtvis över en till tre månader och omfattar flera sessioner – kostnaden täcks normalt inte av försäkringen. AHA och FDA menar att de förbättringar patienterna upplever lika gärna kan bero på de samtidiga kost- och livsstilsförändringarna, eller på den psykologiska placeboeffekten av att nyligen lagt tusentals kronor på en alternativ behandling som lovar mer än vad traditionell medicin kan leverera.
Myndigheterna pekar dessutom på en allvarlig risk: att patienter väljer kelatering i stället för beprövade, men ibland tidskritiska, behandlingar för sina besvär. Det är värt att notera att EDTA visserligen är godkänt av FDA för behandling av tungmetallförgiftning, exempelvis blyförgiftning, men inte för hjärt- och kärlsjukdomar eller demens.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online