Andningen, även kallad respirationen, är en livsviktig process som för in syre i kroppen och avlägsnar koldioxid. Den består av två huvudfaser: inandning och utandning. En vuxen person andas normalt cirka 12–20 gånger per minut i vila, ofta helt utan att vi tänker på det.
Under inandningen drar sig mellangärdet (diafragman) samman och rör sig nedåt, medan mellanrevbensmusklerna mellan revbenen spänns och lyfter bröstkorgen uppåt och utåt.
Som ett resultat ökar volymen i brösthålan, vilket gör att trycket där inne sjunker. Luft sugs då in i lungorna genom näsan eller munnen och passerar på vägen svalget, struphuvudet och luftstrupen.
Luftstrupen delar sig i två huvudbronker som leder in i vänster respektive höger lunga. Inuti lungorna förgrenar sig bronkerna till allt mindre luftrör som kallas bronkioler.
Bronkiolerna mynnar slutligen i små luftsäckar som kallas alveoler. Alveolerna har en enorm sammanlagd yta och omges av tunna, fina kapillärblodkärl – perfekt anpassat för effektivt gasutbyte.
Under utandningen slappnar mellangärdet av och rör sig uppåt igen, medan mellanrevbensmusklerna också slappnar av så att bröstkorgen sjunker ned.
Volymen i brösthålan minskar därmed och trycket ökar. Detta tryck driver ut luften ur lungorna via samma väg som den kom in: bronkioler, bronker, luftstrupe, struphuvud, svalg och till slut mun eller näsa.
När mellangärdet spänns kan det dessutom hjälpa till att pressa ut luft ur lungorna, exempelvis vid fysisk ansträngning eller hosta.
Huvudsyftet med andningen är att möjliggöra gasutbyte mellan luften och blodet. Syre från den inandade luften passerar från alveolerna över till de kapillärer som omger dem. Samtidigt diffunderar koldioxid, en restprodukt från cellernas ämnesomsättning, från kapillärerna ut i alveolerna.
Denna process säkerställer att syrerikt blod distribueras till kroppens alla vävnader, medan koldioxiden transporteras med blodet tillbaka till lungorna för att andas ut.
Andningen regleras främst av andningscentrat i hjärnstammen, särskilt i förlängda märgen (medulla oblongata) och brobroarna (pons). Centrat styr andningens frekvens och djup utifrån flera faktorer, bland annat halterna av koldioxid, syre samt pH-värdet i blodet.
När dessa värden förändras – till exempel vid fysiskt arbete då koldioxidhalten stiger – anpassar andningscentrat automatiskt andningen så att kroppens syre- och koldioxidnivåer alltid hålls i balans.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online