
Andningen styrs i första hand av andningscentrum, en grupp nervceller som ligger i hjärnstammen. Andningscentrum skickar signaler till mellangärdet (diafragman) och mellanrevensmusklerna, som ansvarar för lungornas rörelser och för att luften dras in i kroppen.
Men andningscentrum arbetar inte isolerat. Det påverkas ständigt av en rad olika faktorer i kroppen och omgivningen:
Specialiserade receptorer i lungorna, såsom töjningsreceptorer och kemoreceptorer, ger andningscentrum löpande återkoppling om hur mycket lungorna är uttöjda, vilket motstånd som råder i luftvägarna och hur syrerika nivåerna i blodet är.
Andningscentrum kan även påverkas av viljemässig kontroll från högre hjärnregioner. Det är därför vi kan hålla andan eller andas medvetet djupt när vi vill.
Vissa reflexer, exempelvis dykreflexen och svalgreflexen, kan tillfälligt förändra andningsmönstret.
Känslor som rädsla, ångest och glädje kan påverka både andningens frekvens och djup. Det är därför vi ofta andas snabbt när vi blir nervösa eller upprymda.
Vid träning ökar kroppens behov av syre samtidigt som produktionen av koldioxid stiger. Resultatet blir en snabbare och djupare andning.
Under sömn minskar i allmänhet både andningens frekvens och djup, eftersom kroppens energibehov då är lägre.
Kontrollen av andningen bygger på ett komplext samspel mellan andningscentrum i hjärnstammen, kemiska signaler i blodet, impulser från lungreceptorer, högre hjärncentra, reflexer samt känslomässiga och fysiologiska faktorer som träning och sömn. Tillsammans ser dessa system till att andningen automatiskt anpassas efter kroppens behov – vaken som sovande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online