Andning (ventilation) drivs av tryckgradienter som skapas av andningsmuskler.
Inhalation (Aktiv process)
- Middelfördelning (diaphragma): Kontraherar och planar ut, ökar den vertikala thoraxvolymen (står för ~75 % av tidvolymen i vila).
- Yttre intercostala muskler: Lyfter revbenen, expanderar antero-posteriöra och laterala dimensioner (hink- och pump Rörelser).
- Accessoriska muskler (vid behov): Skalenus, sternokleidomastoideus, pectoralis minor – expanderar övre bröstkorg.
- Intratekalltrycket blir mer negativt (−5 till −8 cmH₂O), drar in luft.
Exhalation (Passiv i vila)
- Middelfördelning och yttre intercostala muskler slappnar av; elastisk återfjätring av lungor och bröstkorg återställer intratekalltrycket mot noll, pressar ut luft.
- Aktiv exhalation (vid ansträngning eller sjukdom): Inre intercostala muskler och buk muskler (rectus abdominis, obliqua) tvingar fram minskad thoraxvolym.
Gasutbyte
- Vid alveolär-kapillär membran: O₂ diffunderar in i blodet (ökad PO₂), CO₂ diffunderar ut (minskad PCO₂).
- Perfusionsmatchad ventilation (V/Q-kvot) optimerar utbytes-effektivitet.
Reglering: Medullära centra (preBötzinger komplex, VRG) och pontina centra; moduleras av centrala kemoreceptorer (CO₂/pH), perifer kemoreceptorer (O₂, CO₂, pH) och mekanoreceptorer.
