Andning (ventilation) är den mekaniska processen att flytta luft in/ut; respiration inkluderar gasutbyte vid alveoler och vävnader.
1. Andningsmuskler
- Midriff: Primär inandningsmuskel (75 % tidvolym); kontraktion → planas ut → ↑ thoraxvolym.
- Yttre intercostala muskler: Lyfter revben → ↑ anteroposterior & lateral diameter.
- Accessoriskt (inandning): Skalenus, SCM, pectoralis minor (rekryteras vid ansträngning).
- Utandning (passiv i vila): Elastisk återfjätring av lungor/bröstkorg.
- Tvingad utandning: Inre intercostala, bukpressmuskler (rectus, obliqua, transversus).
2. Luftvägsgenomgänglighet
- Näshåla (uppvärmning, filtrering, fuktning) → svalg → struphuvud (skydd) → luftstrupe → bronker → bronkioler → alveoler.
- Obstruktion på vilken nivå som helst → ökat andningsarbete.
3. Alveolärt gasutbyte
- 300 miljoner alveoler → 70–100 m² yta.
- O₂ diffunderar ner gradient: alveolär luft (100 mmHg) → kapillärt blod (40 mmHg).
- CO₂ diffunderar motsatt: blod (45 mmHg) → alveoler (40 mmHg).
- Perfusion-ventilation matchning (V/Q) kritisk.
4. Gastransport
- O₂: 98 % bundet till Hb (1,34 mL O₂/g Hb); 2 % upplöst.
- CO₂: 70 % som bikarbonat (HCO₃⁻), 23 % karbamino-Hb, 7 % upplöst.
- Bohr-effekt: ↓pH/↑CO₂ → högerförskjutning O₂-dissociationskurva → O₂-frisättning.
- Haldane-effekt: O₂-bindning främjar CO₂-frisättning.
5. Neural & kemisk kontroll
- Medullära centra (DRG/VRG): automatisk rytm.
- Pons (pneumotaktiskt, apneustiskt): mönstermodulering.
- Centrala kemoreceptorer (medulla): svarar på liquor-pH (CO₂/H⁺).
- Perifera kemoreceptorer (karotis/aortakroppar): svarar på PaO₂, PaCO₂, pH.
- Lungsträckreceptorer (Hering-Breuer reflex).
Andning integrerar mekaniska, kemiska och neurala system – störning på vilken nivå som helst orsakar respiratorisk insufficiens.
