Mänskliga lungor flyter när de läggs i vatten tack vare den luft som finns inuti dem. Lungblåsorna – de små luftsäckarna som utgör lungornas vävnad – fylls med luft i samband med andningen. När lungorna tas bort från kroppen och placeras i vatten fortsätter den instängda luften att ge upplyftkraft, vilket gör att organen flyter på ytan.
Det är ett föremåls densitet som bestämmer om det flyter på vatten eller inte. Föremål med lägre densitet än vatten flyter, medan föremål som är tätare sjunker till botten. Eftersom luften i lungorna gör dem mindre täta än vattnet kan de hålla sig flytande utan problem.
Om lungorna däremot är tömda på luft, eller om de komprimeras så att lungblåsorna släpper ut sitt innehåll, ökar deras densitet. De blir då tyngre än vattnet och sjunker till botten när de läggs i vatten.
Denna princip har faktiskt praktisk betydelse inom rättsmedicinen. Vid obduktioner kan man genom det så kallade lungprovet avgöra om ett nyfött barn hunnit andas efter födseln: lungor fyllda med luft flyter i vatten, medan lungor som aldrig använts för andning är tätare och sjunker. Metoden ger alltså värdefull information om huruvida andningen kommit igång eller inte.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online