Vid auskultation av lungor, som utgör en central del av bedömningen av vitala tecken, kan vårdpersonal uppfatta fem vanligt förekommande onormala andningsljud. Dessa ljud ger värdefulla ledtrådar om eventuella problem i luftvägar, lungvävnad eller lungsäck, och hjälper till att styra vidare utredning och behandling.
Pipande andning är ett högt, musikaliskt ljud som oftast hörs vid utandning. Det tyder vanligen på att bronkerna är sammandragna eller förträngda, vilket ses vid exempelvis astma, KOL eller allergiska reaktioner.
Knaster, även kallat raler, är korta, avbrottsgenombrutna ljud som påminner om ljudet när cellofan knycks. De uppstår ofta när vätska eller sekret finns i alveolerna eller de små luftvägarna, vilket kan förekomma vid hjärtsvikt, lunginflammation eller lungfibros.
Ronki är låga, kontinuerliga ljud som liknar snarkningar eller kluckande toner. De orsakas vanligtvis av slem eller andra hinder i de större luftvägarna, exempelvis vid kronisk bronkit, och kan ofta minskar eller försvinner efter hosta.
Stridor är ett skarpt, högt ljud som framför allt hörs vid inandning. Det orsakas typiskt av en förträngning i de övre luftvägarna, till exempel vid svullnad i struphuvudet, främmande kropp eller allergisk reaktion. Stridor betraktas alltid som ett allvarligt fynd som kräver snabb bedömning.
Pleurafriktionsljud är ett gnisslande eller knarrande ljud som hörs både vid in- och utandning. Det beror oftast på inflammation i pleura, det vill säga hinnan som kläder lungorna och bröstkaviteten, ett tillstånd som kallas pleurit.
Genom att känna igen dessa fem onormala andningsljud kan vården tidigt upptäcka tecken på andningsbesvär och sätta in rätt åtgärder i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online