Det finns inget enskilt vetenskapligt namn för ryggen. Ordet "rygg" är en övergripande benämning på kroppens baksida och omfattar flera olika anatomiska regioner, som var och en har sitt eget vetenskapliga namn. För att förstå ryggens anatomi behöver man därför titta närmare på dessa delregioner.
Halsryggen utgör ryggens översta region och består av sju halskotor, betecknade C1–C7. Den stödjer huvudet och ger det stor rörlighet, vilket gör att vi kan vrida och böja nacken i många riktningar.
Bröstryggen, även kallad thorakalryggen, ligger mellan halsen och ländryggen och består av tolv bröstkotor (Th1–Th12). Kotorna här är fästa vid revbenen och bildar tillsammans med dem den bakre väggen i bröstkorgen, som skyddar hjärta och lungor.
Ländryggen sträcker sig mellan bröstryggen och bäckenet och består av fem ländkotor (L1–L5). Denna region bär en stor del av kroppens vikt och utsätts därför ofta för belastning, vilket gör den till en vanlig plats för ryggbesvär.
Korsbenet (os sacrum) och svansbenet (os coccygis) utgör ryggens understa delar. Korsbenet förbinder ryggraden med bäckenet och bidrar till stabiliteten i hela bålen, medan svansbenet är ett litet, sammanvuxet ben längst ned som utgör en rest av våra förfäders svans.
Sammanfattningsvis saknar ryggen ett gemensamt vetenskapligt namn, men den delas anatomiskt in i halsryggen, bröstryggen, ländryggen samt korsbenet och svansbenet. Tillsammans bildar dessa regioner ryggraden, som fungerar som kroppens centrala stödstruktur och skyddar ryggmärgen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online