Färgblindhet, inklusive den vanligaste formen – rödgrön färgblindhet – smittar inte på något sätt. Det handlar om ett genetiskt tillstånd som ärvs från föräldrar till barn via generna, och som alltså inte orsakas av yttre faktorer som bakterier eller virus.
Eftersom färgblindhet beror på förändringar i arvsanlaget kan den heller inte överföras genom kontakt med en person som har tillståndet. Varken kramar, delat bestick eller att umgås nära någon med färgblindhet innebär någon risk för att själv drabbas.
Rödgrön färgblindhet orsakas av mutationer i de gener som styr de ljuskänsliga cellerna i näthinnan – så kallade tappar – som gör att vi kan urskilja rött respektive grönt ljus. Dessa gener sitter på X-kromosomen. Eftersom män bara har en X-kromosom räcker det med en enda defekt gen för att de ska utveckla färgblindhet, medan kvinnor – som har två X-kromosomer – oftast behöver båda kopiorna vara defekta. Det förklarar varför tillståndet är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor.
Anlaget förs vidare vid befruktningen, vilket innebär att färgblindheten finns med från födseln. Den upptäcks dock ibland först i skolåldern, när barnet börjar lära sig färger mer systematiskt.
Till skillnad från infektionssjukdomar kan färgblindhet varken fångas eller överföras under livets gång. Tillståndet är livslångt men påverkar i övrigt inte den allmänna hälsan, och de flesta lär sig hantera sitt synuppfattning väl i vardagen.
Kort sagt: Rödgrön färgblindhet är ett ärftligt synhandikapp, inte en infektion. Den sprids enbart via gener – aldrig genom smitta, kontakt eller miljöfaktorer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online