Under mitten av 1800-talet fick de flesta läkare endast en minimal utbildning genom högskolestudier eller lärlingsprogram, och deras medicinska kunskaper var högst begränsade. Det skriver tidskriften Aesthetic Medicine Today. Pest och epidemier var utbredda på grund av bristande sanitära förhållanden, och hemvård var ofta säkrare än en sjukhusvistelse. Även om ett stort antal medicinska behandlingar fanns tillgängliga, var botemedlen ofta farligare än de sjukdomar de var ämnade att bota.
En reformrörelse som uppstod år 1850 för att förbättra förhållandena på mentalsjukhus fick många läkare att ompröva sina föreställningar om psykisk ohälsa. I stället för att tillskriva alla psykiska obalanser andliga krafter började läkare under den här tiden inse att dessa tillstånd orsakades av sjukdomar i hjärnan, enligt University of Texas at Austin. De flesta läkare saknade dock formell utbildning i att känna igen symtom på psykisk sjukdom.
Kvinnor löp särskilt stor risk att stämplas som sinnessjuka, eftersom läkarna förknippade vanvett med de naturliga rytmerna i kvinnans liv, som graviditet, menstruation och klimakterium. Kvinnor som betraktades som "hysteriska" eller led av humörpåverkande hormonrubbningar kunde tvångsintygas på anstalt. Där hölls de isolerade eller placerades i andra sinnesberövande miljöer, förbjöds att läsa eftersom det ansågs vara alltför mentalt stimulerande och serverades smaklös mat. Tragiskt nog blev många kvinnor faktiskt sinnessjuka av själva behandlingen.
Opium var en stor handelsvara på apoteksmarknaden under 1850-talet. Enligt Alfred W. McCoy, författare till boken "Opium History up To 1858 A.D.", användes opium, morfin och heroin lika allmänt som koffein. Koffein användes på dagtid för att hålla människor alerta, medan narkotika värdesattes för dess förmåga att ge vila och avslappning på kvällen. Opium ingick i en lång rad patentläkemedel, och introduktionen av den hypodermiska sprutan år 1856 gjorde även opiatinjektioner möjliga.
Marquette General Health System uppger att lokala örter och växter ofta kombinerades med opiaterna i de recept som skrevs ut vid den tiden.
Enligt Case Western Reserve University var vattenkurer mycket populära i delstaten Ohio under 1840- och 1850-talen. Kurinstituten marknadsförde de helande effekterna av mineralfritt vatten, som ordineras patienterna i flera olika former – exempelvis som bad, i bassänger och genom våta förband. Programmen lovade lindring för allt från cirkulationsproblem och gikt till psykisk ohälsa, missbruk och förkylningar.
Vattenkuranstalterna predikade dessutom ett rent leverne helt fritt från alkohol och tobak, och kurledarna rekommenderade enkla terapier som frisk luft, motion och hälsosam kost. Vattenkurer kom därför att bli ett populärt alternativ till tidens övriga medicinska metoder, som laxermedel och åderlåtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online