Under den puritanska eran på 1600-talet byggde sjukvården på en blandning av medeltida medicin, religiös tro och praktisk erfarenhet. Sjukdom betraktades ofta både som ett fysiskt och andligt tillstånd, vilket speglade sig i de behandlingsmetoder som användes. Här är de mest framträdande medicinska metoderna bland puritanerna.
Puritanerna trodde att obalanser i kroppens fyra humörer – blod, flegma, gul galla och svart galla – kunde orsaka sjukdom och ohälsa. Åderlåtning användes för att återställa balansen mellan dessa humörer och ansågs vara en effektiv bot mot många åkommor.
Vid kopning placerades upphettade glaskopor på specifika punkter på huden för att dra blod och andra kroppsvätskor mot ytan. Metoden ansågs främja läkningen och lindra en rad olika symtom.
En annan teknik för att driva ut skadliga ämnen ur kroppen var att framkalla blåsor på huden med hjälp av kokande oljor eller andra heta vätskor. Blåsorna troddes suga ut det onda ur kroppen.
Läkemedel användes för att framkalla kraftig kräkning och/eller diarré i syfte att driva ut skadliga ämnen och på så sätt rena kroppen inifrån.
Puritanerna hade omfattande kunskaper om örter och växter och använde dem för att behandla en mängd olika sjukdomar. Bland de vanligaste örterna fanns röd solhatt (echinacea), salvia, kamomill och röllika.
Även om män var de främsta medicinska utövarna i det puritanska samhället spelade barnmorskor en avgörande roll vid förlossningar samt i vården av kvinnors hälsa.
Puritanerna såg sjukdomar som Guds försyn eller som prövningar av en persons tro och fromhet. Bönen stod därför i centrum för deras syn på läkning och gav andlig tröst och styrka under sjukdomstider.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online