Små havslevande varelser som kräftdjur, blötdjur och vattensnäckor trivs utmärkt på den höga brunalgen som kallas blåstång, eller Fucus vesiculosus, enligt USA:s nationella havs- och atmosfärmyndighet (NOAA). Men de organismer som faktiskt konsumerar störst mängd kan vara vi människor – tack vare algens användning inom alternativ medicin, som te och som tillagad grönsak.
Blåstång har fått sitt namn av de många små, luftfyllda blåsorna som sitter längs tängen och håller den flytande. Algen trivs på klippiga kuster och är särskilt vanlig längs Storbritanniens och Nordvästeuropas atlantkustar.
Enligt NOAAs tekniska memorandum om oljeutsläppens effekter på marina ekosystem äter små havskräftdjur med en längd på mellan cirka 0,6 och 5 centimeter gärna blåstång. Hit hör bland annat gråsuggor och märlkräftor, som exempelvis sandhopparen. Sammanlagt finns det hundratals olika arter av dessa små betesdjur, vilka spelar en viktig roll i näringskedjan nära kusten.
Andra blåstångsätere som NOAA nämner är chitoner och patellsnäckor – hålskalade ryggradslösa djur som tillhör blötdjursfamiljen. Medan chitoner oftast bara är några centimeter långa kan vissa snäckor bli betydligt större. Även strandsnäckor, så kallade littoriner, är förtjusta i algen. De bär på klassiska spiralvridna snäckhus och kan ofta ses krypa över tängen vid lågvatten.
Ibland serveras blåstången som grönsak, till exempel i rätten "Buttered Bladderwrack" – smörstekt blåstång – som webbplatsen Celtnet beskriver som ett traditionellt brittiskt recept. Utöver jod är blåstång enligt webbplatsen Herb Wisdom rik på kalcium, magnesium, kalium, natrium, svavel, kisel, järn samt flera B-vitaminer.
Den vanligaste mänskliga användningen är dock medicinsk. Enligt Rx List anses blåstång kunna lindra strumaproblem, jodbrist, övervikt, artrit, åderförkalkning och matsmältningsbesvär – men forskningsläget är fortfarande otillräckligt för att fastställa dess faktiska effekt. Personer som använder kosttillskott bör därför alltid rådfråga läkare först, inte minst på grund av det höga jodinnehållet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online