Joniska fotbad har blivit en populär metod för att avgifta hela kroppen och återställa balansen i kroppens bioenergifält. Idén bygger på att man genom att blötlägga fötterna i saltvatten under en svag galvanisk ström på cirka 1,5 volt ska kunna frigöra kroppens gifter via fötterna. Många experter har dock avslöjat detta som en bluff – även om fotbaden faktiskt kan få dig att må bättre tack vare den elektriska ström som passerar genom kroppen.
Under den viktorianska eran, när elektriciteten blev alltmer utbredd, försökte människor utnyttja dess kraft till alla möjliga ändamål. Enligt Elizabeth de la Pena i en artikel i Journal of Design History var så kallade elektriska bälten populära ända fram till 1920-talet som ett sätt att tillföra kroppen vitalitet och styrka. Det var också under denna tid som elektrokonvulsiv terapi (ECT) började användas för att behandla depression. Även om användningen idag är strikt reglerad, är ECT faktiskt en framgångssaga – många patienter kan tryggt behandlas mot depression genom att elektriska impulser leds genom kroppen.
Badet är ett litet, vitt kar som fylls med saltvatten, där du placerar dina fötter. En metallanordning, ofta kallad "array", läggs ner i badet och kopplas till en maskin som fungerar som en transformator. Maskinen omvandlar strömmen från vägguttaget till en betydligt lägre laddning. Arrayen ansluts med en plastisolerad kabel, medan en annan kabel från transformatorn fästes med ett rem runt användarens handled – på så sätt sluts den elektriska kretsen. Följaktligen får fötterna sedan ligga i blöt i cirka 30 minuter medan en svag laddning på 1,5 volt passerar genom kroppen.
Förespråkarna hävdar att den elektriska strömmen kan påverka kroppskemin genom en process som kallas jonisering. Teorin går ut på att jonerna i vattnet skulle ge samma uppiggande effekt som att stå nära ett vattenfall eller promenera längs havsstranden. Vissa menar även att fotbadet balanserar kroppens chi, det vill säga livsenergin. Idén är att strömmen subtilt jämnar ut bioenergifältet i kroppen, vilket skulle förklara den känsla av lugn som många upplever efter ett fotbad.
Vi lever i en värld med förorenad mat, luft och vatten. Enligt en nyhetsrapport från WPXI i Pittsburgh visade amerikanska CDC att fler än 60 giftiga ämnen påträffades hos de 2 000 personer som testades år 2005. Samma rapport hänvisar till att miljöorganisationen Environmental Working Group år 2004 hittade i genomsnitt 200 industriella kemikalier i navelsträngsblodet hos tio spädbarn födda på amerikanska sjukhus under augusti och september det året.
Kroppen utsöndrar visserligen gifter genom huden vid svettning, men inte genom att blötlägga fötterna i varmt, joniserat vatten. Enligt en väl dokumenterad granskning i Spa Index skulle den lilla mängd gifter som eventuellt eliminerades via denna metod vara försumbar, om den ens existerar.
När fötterna ligger i det varma saltbadet börjar vattnet gradvis anta en kladdig brunorange färg. Försäljare av apparaten berättar ofta för sina kunder att färgförändringen beror på att gifter lämnar kroppen. I verkligheten beror färgen på elektrolys: metallen i arrayen börjar rosta i det salta vattnet och avger allt mer grumligt material.
Intressant nog, enligt en videodokumentation på YouTube, förändras inte materialet ens efter tio dagar i rumstemperatur. Hade substansen varit organisk – alltså bakterier, jäst eller andra gifter från kroppen – hade den börjat sönderdelas, lukta illa och bakterierna hade förökat sig. Eftersom materialet i praktiken består av järnoxid förblir det dock oförändrat. Ett enkelt experiment har upprepats många gånger: oavsett om man placerar en docka, en morot eller en selleristjälk i badet uppstår exakt samma bruna slam.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online