Narkolepsi är en kronisk sjukdom i nervsystemet som orsakar kraftig sömnighet på dagen, synpåverkan, plötsliga attacker av muskelsvaghet samt störd nattsömn. Ljusterapi används ofta som ett komplement i behandlingen för att lindra symtomen och hjälpa kroppen att återfå ett naturligt sömnmönster.
Enligt det amerikanska institutet National Institute of Neurological Disorders and Stroke drabbar narkolepsi ungefär en person av varje 2 000. Huvudsymtomet är den överdrivna sömnigheten under dagen, som gör att patienten somnar extremt lätt – ofta på olämpliga tider och platser. Det händer vanligtvis när personen är avslappnad, till exempel vid läsning, TV-tittande, möten, väntan på bussen eller under ett samtal.
Narkolepsi tros bero på strukturella och funktionella avvikelser i så kallade hypocretin-neuroner, en grupp nervceller i hjärnan. Dessa celler finns i hypotalamus och utsöndrar normalt signalsubstanser som kallas hypocretiner. Låga nivåer av hypocretin kan leda till den kraftiga sömnigheten och de övriga symtomen som kännetecknar sjukdomen.
Ljusterapi har visat sig effektiv för att lindra symtomen vid narkolepsi. Kroppen har en naturlig intern klocka, den så kallade dygnsrytmen, som signalerar när det är dags att sova och när det är dags att vara vaken. Hos friska människor styr denna klocka så att man sover på natten, men sömnstörningar som narkolepsi gör helt enkelt att den interna klockan hamnar i obalans.
Ljusterapi går ut på att återställa den naturliga klockan och träna kroppen att följa normala mönster av sömn och vakenhet. Patienten utsätts för starkt konstgjort ljus vid flera tillfällen under dagen för att främja vakenhet. När tröttheten eller sömnen börjar göra sig påmind igen ges ytterligare en ljusdos, vilket hindra patienten från att somna och låter kroppen lära sig att sova endast när det är mörkt – alltså på natten, precis som den ska.
Ljuslåda. Detta är den vanligaste formen av ljusterapi. Ljuslådan är liten nog att placeras på ett skrivbord eller bord och rymmer flera lysrör som ger ifrån sig kraftigt ljus. Patienten sitter cirka 45–60 centimeter från lådan och utforslar vardagliga sysslor som arbete eller läsning, utan att titta direkt in i ljuset. Detta hjälper till att reglera de mekanismer som håller personen vaken eller gör det möjligt att somna.
Skrivbordslampa. Fungerar på samma sätt som ljuslådan, men är mindre och ger svagare ljus. Den passar bra in på kontoret utan att sticka ut.
Ljusvisir. En ljuskälla som bärs på huvudet och hänger framför ögonen, ungefär som ett solskyddsvisir. Den gör att man kan röra sig fritt samtidigt som man får sin ljusexponering.
Gryningssimulator. Använder ljus för att gradvis göra rummet ljusare eller mörkare. Ljuset är som starkast på morgonen och dimmar sedan långsamt fram till kvällen. Detta hjälper den interna klockan att följa mer naturliga rytmier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online