Som medicinsk professionell vill du analysera en patients symtom och hitta ett lämpligt preparat så snabbt och effektivt som möjligt. Den enorma materia medica, som kräver läsning och jämförelse av oändliga listor av symtom, möjliggör ingen snabb uppslagning. Du kan dock komplettera materia medica-användningen med homeopatiska repertorier – ett index över sjukdomssymtom och deras tillhörande preparat, från vilket du väljer de som passar det aktuella fallet.
Tolkar du symtomen korrekt till rubriker (så kallade rubriker eller "rubrics") finner du de preparat som har störst likhet med patientens fall. För att bekräfta ditt slutliga val studerar och jämför du därefter preparaten mot materia medica. Med god erfarenhet av repertorier kan du med tiden använda enbart repertorisation, genom noggrant valda rubriker som successivt avgränsar valet till ett enda preparat.
Den gamla repertorisationsmetoden innebär att man använder ett vanligt pappersark. Du skriver ner medicinerna tillsammans med sina grader och jämför dem mot symtomen. När arbetet är klart identifierar du de gemensamma preparat som täcker alla rubriker, och kan sedan skilja dem åt ytterligare genom att hänvisa till materia medica.
När du arbetar ut ett fall tar denna metod mer tid, men du lär dig samtidigt hantera repertoriet på ett bättre sätt och fördjupar både din bekantskap med repertoriet och dina kunskaper i materia medica.
Den moderna repertorisationsmetoden bygger istället på ett färdigt repertorialark, som innehåller en alfabetiskt ordnad lista över mediciner samt ett antal horisontella och vertikala kolumner. Det gör att du enkelt kan jämföra markeringarna mot respektive rubrik.
Oavsett om du använder den gamla eller nya metoden följer du två logiska processer när du systematiskt arbetar ut ett fall: eliminering och total addition (totalitet).
Vid elimineringsrepertorisation väljer du ut ett nyckelsymtom från fallet och drar slutsatsen att preparatet patienten behöver måste finnas under motsvarande rubrik. Nyckelsymtomet placeras överst, övriga symtom i fallande hierarkisk ordning därunder. Därefter tar du den primära rubriken som utgångspunkt och analyserar endast de preparat som anges där.
Elimineringsprocessen fungerar bäst när tillståndet har en tydlig orsak; när ett enskilt symtom finns i fallet – emotionellt, mentalt eller fysiskt, allmänt eller specifikt – med ovanlig intensitet, särart eller unikhet för just den typ av fall du behandlar; eller när en tydligt definierad patologisk process föreligger utan att andra fallkaraktäristika stör bilden.
Totalitetsrepertorisation är den mest arbetskrävande tekniken, men risken för utelämnanden blir mindre. Använder du inte dator bör du tillämpa den i fall där andra tekniker inte är möjliga, eller när du har tillräckligt med tid till förfogande.
Här finns alla viktiga symtom representerade i repertoriet, och du noterar varje fullständig rubrik i sin helhet. Därefter analyserar du hela gruppen av rubriker för att se vilka preparat som förekommer i flest eller alla, och poängsätter varje preparat genom att addera graderna från alla rubriker där det förekommer. Under de preparat du överväger får du då en bild av varje symtoms relativa intensitet.
Har du exempelvis fem rubriker och använder Kents eller Murphys Repertorium ger du 3 poäng till preparat i fetstil, 2 poäng till de i kursiv stil och 1 poäng till de i vanlig stil. Du slutar med en liten grupp preparat, var och en med två tal. Fick svavel resultatet 5/14 innebär det att preparatet förekom i samtliga fem rubriker och sammanlagt erhöll 14 poäng.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online