Fler och fler cancerpatienter vänder sig till alternativa behandlingsformer, som homeopati, för att få större kontroll över sin situation. Detta kan vara både positivt och negativt. När homeopatiska preparat används som komplement till konventionell vård, i samråd med ansvarig läkare, kan de bidra till att lindra cancerrelaterade besvär som illamående. Används de däremot felaktigt riskerar de att orsaka oönskade interaktioner med annan medicinering.
Homeopatin utvecklades för omkring 200 år sedan av läkare som var övertygade om att tidens behandlingar, exempelvis åderlåtning, skadade patienterna mer än de hjälpte dem. Med utgångspunkt i den tidiga grekiska medicinfilosofin formulerade de principen "likhet botar likhet". Enkelt förklarat innebär detta att en starkt utspädd form av ett ämne som normalt orsakar ett visst besvär kan användas för att lindra just det besväret. Ett exempel är växtsläktet Colchicum (tidlös), som är giftigt för människan och kan ge upphov till illamående.
Patienter som söker homeopatisk vård konsulterar idag oftast en homeopat och köper sina preparat antingen via ett homeopatiskt apotek eller direkt från en tillverkare.
Enligt en studie finansierad av den amerikanska organisationen National Cancer Institute har traditionella medel från homeopatin och österländsk medicin, såsom vild ingefära (även kallad asarum), visats kunna minska illamående hos cancerpatienter. Även andra preparat kan vara till hjälp, bland annat nux vomica, pulsatilla, tabacum och ipecacuanha – huvudingrediensen i ipecaksirap. Sirapen används normalt för att framkalla kräkningar, men i kraftig utspädning kan den istället enbart dämpa illamåendet.
De flesta homeopatiska preparat finns i form av pellet, tabletter, granulat eller vätska. Vätskan kan spädas ut i vatten och sväljas, medan de fasta formerna läggs under tungan och får lösa upp sig innan de sväljs. Patienter rekommenderas att inte äta eller dricka något från 45 minuter före till 15 minuter efter intaget, eftersom mat och dryck kan försvaga medicinens effekt.
Homeopatiska medel mot illamående har vanligen lägre potentiet, alltså mindre utspädning, än högpotenta preparat. Homeopater instruerar ofta patienten att ta en enda dos och därefter avvakta resultatet. Försvinner illamåendet ska patienten låta medicinen fortsätta verka. Återkommer illamåendet får patienten ta ytterligare en dos.
Rådfråga alltid din läkare innan du börjar använda homeopatiska preparat, särskilt om du genomgår cancerbehandling. Vissa naturliga ämnen kan interagera med cytostatika eller andra läkemedel. Det vetenskapliga stödet för homeopatins effekt är dessutom begränsat och omdiskuterat, vilket gör det extra viktigt att homeopati aldrig ersätter konventionell cancerbehandling, utan högst används som ett kompletterande stöd i samråd med vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online