Homeopatin bygger på likhetslagen – principen "lika botar lika" – vilket innebär att ett ämne som kan ge vissa symtom hos en frisk person används för att behandla samma symtom hos en sjuk person. Homeopatiska läkemedel framställs ur växter, djur och mineraler, och antimon har använts inom homeopatin i över hundra år.
Antimon är ett grundämne i periodiska systemet med atomnummer 51. Ämnet är fast vid rumstemperatur.
Antimon är en metall som förekommer naturligt i naturen. Den har en blåaktig ton och börjar brinna när den hettas upp. Till skillnad från många andra metaller är antimon ingen god ledare för varken elektricitet eller värme.
Inom homeopatin benämns ämnet med sitt latinska namn, antimonium. Det används i två olika former:
Antimonium tartaricum är ett uppskattat preparat vid hosta och influensa och används även vid behandling av kronisk reumatism. Inom den kliniska homeopatin har detta preparat traditionellt använts mot kolera, diarré, lunginflammation och smittkoppor.
Antimonium crudum förskrivs ofta till personer som är irriterbara och nervösa. Typiska kännetecken kan vara en vit beläggning på tungan samt en känsla av försämrat mående efter badning. Personer som matchar denna profil brukar ogilla att vistas i het sol. Preparatet används bland annat vid behandling av vårtor, feber i mag-tarmkanalen och vattkoppor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online