Homeopati är en gren av alternativ medicin som behandlar sjukdomar med mycket små doser av ämnen som hos en frisk person skulle framkalla samma symtom som sjukdomen i fråga. Grundtanken är att symtomen är kroppens naturliga sätt att bekämpa sjukdom. Därför ska symtomen enligt homeopatin uppmuntras snarare än undertryckas, i syfte att stimulera immunförsvaret.
Inom den etablerade medicinvetenskapen är homeopatins nytta och effektivitet starkt omdiskuterad. Trots detta används homeopatiska preparat i stor omfattning över hela världen.
Homeopatisk medicin skiljer sig från traditionell medicin både när det gäller diagnostik och behandling. För att ställa diagnos ser homeopatiska läkare till patientens samlade "livskraft", där både psykiskt och fysiskt välbefinnande samt yttre påverkan beaktas.
En grundpelare inom homeopatin är "mottaglighetslagen", som säger att ett negativt sinnesläge kan låta så kallade "miasmer" tränga in i kroppen och orsaka sjukdom. De flesta homeopater betraktar sjukdomar som en del av den levande organismen. Detta skiljer sig från traditionell medicin, som ser sjukdomar som något åtskilt från värdkroppen.
Homeopatisk behandling förkastar antibiotika och andra laboratorietillverkade läkemedel. I stället används naturliga botemedel som blommor, bark, örter, växter och mineraler. Mineraler som kvarts späds ut med hjälp av alkohol för att kunna användas mer effektivt.
En grundläggande behandlingsprincip är "likhetslagen". Den säger att ett botemedel endast är verksamt om det framkallar samma typ av symtom som den sjukdom det är avsett att bota.
Många förväxlar alla former av naturläkemedel med homeopati. Det är dock felaktigt. Ett preparat kan vara helt naturligt utan att vara homeopatiskt – för att räknas som homeopatiskt måste det ta hänsyn till likhetslagen och idén om den samlade livskraften.
Homeopatin uppstod som doktrin och filosofi under 1700-talet. Den tyske läkaren Samuel Hahnemann räknas som grundfader, men tidiga former av homeopatisk medicin kan spåras ända tillbaka till början av 1500-talet.
Många läkare inom den traditionella vården är oroade över användningen av homeopatiska botemedel, eftersom behandlingsformen förkastar antibiotika och andra välbeprövade läkemedel. Dessutom strider flera av homeopatins grundantaganden direkt mot vedertagna vetenskapliga teorier.
Förespråkare för homeopatin pekar på att det växande beroendet av antibiotika har skapat muterade sjukdomsstammar, vilket gör det svårare även för traditionella läkare och forskare att bekämpa infektioner. Användning av homeopatiska preparat innebär inte samma risker, enligt anhängarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online