Iridologikameror är ett modernt diagnostiskt verktyg som används inom alternativ medicin. Kamerorna används för att ta högupplösta bilder av en persons regnbågshinna (iris), vilken enligt iridologin ska ge insikt i personens övergripande hälsa. Iridologikameror fungerar på liknande sätt som vanliga kameror, men har även användningsområden inom säkerhetssektorn genom så kallade iris-skanningar.
Iridologikameror används för att fånga högupplösta bilder av ögats regnbågshinna – den färgade delen av ögat. Jämfört med vanliga kameror kan iridologikameror fotografera med betydligt högre upplösning, vilket gör dem särskilt användbara inom den alternativa medicintekniken iridologi. Denna metod utgår från att olika delar av regnbågshinnan ska innehålla ledtrådar och varningssignaler om kroppens allmänna hälsotillstånd.
Utöver detta kan iridologikameror användas för iris-skanningar, där bilden av en persons regnbågshinna ersätter fingeravtryck för att fastställa identiteten. Tekniken spelar en viktig roll i arbetet med att hitta försvunna barn.
Precis som vanliga kameror finns iridologikameror både i analoga (film) och digitala varianter. De analoga modellerna säljs vanligtvis i 16 mm- och 35 mm-versioner. Eftersom kamerornas höga upplösning är deras främsta kännetecken är skillnaden mellan 16 mm och 35 mm i praktiken liten – framför allt handlar det om vilken filmtyp de använder. Kameror med liknande egenskaper, exempelvis motsvarande objektivstorlek och upplösningsförmåga, ger jämförbara bilder oavsett filmformat.
Oavsett typ har alla iridologikameror flera gemensamma egenskaper. De saknar nästan alltid blixt, eftersom irisfotografering sker på mycket kort avstånd och en blixt skulle kunna orsaka betydande skada på ögat. Kamerorna är dessutom utrustade med flera objektiv med olika förstoringsnivåer för att säkerställa bästa möjliga bildkvalitet. Även sökaren är större än hos standardkameror, vilket låter fotografen se hela regnbågshinnan innan bilden tas.
Digitala iridologikameror kan anslutas till datorer, vilket möjliggör direkt granskning av bilderna utan att behöva vänta på framkallning. Bilderna kan dessutom lagras på datorns hårddisk, vilket underlättar säkerhetskopiering och långsiktig bevaring – utan besväret med att förvara filmnegativ.
När bilderna väl laddats upp till säkra databaser kan polismyndigheter använda dem för att spåra försvunna barn.
Användningen av iridologikameror har potential att öka ytterligare i takt med att polisväsendet och barnskyddsorganisationer börjar utföra iris-skanningar på barn. Iris-skanningar blir alltmer populära än fingeravtryck för att identifiera barn, eftersom bilderna inte kan manipuleras eller förfalskas.
Inom den etablerade sjukvården är dock användningen begränsad. Eftersom iridologi betraktas som pseudovetenskap räknas inte kamerorna som ett giltigt diagnostiskt verktyg inom medicinen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online