En fraktur eller luxation (vrickning) av svanskotan kan vara mycket smärtsamt. Personer som brutit eller vrickat svanskotan har ofta svårt att lokalisera var smärtan kommer ifrån, eftersom skadan lätt förbises – även av medicinsk personal. En skadad svanskota kan dessutom störa andra funktioner i bäckenet och orsaka ett allmänt obehag, vilket gör tillståndet extra svårdiagnostiserat.
Många patienter upplever att kiropraktorer har god förmåga att hitta och diagnostisera smärtans källa, medan allvarligare fall kan behöva remitteras till ortoped eller annan specialist.
Ryggraden består av en rad ben och brosk. Benen kallas kotor och broskdelen kallas diskar. Kotorna och diskarna växlar nedåt längs ryggen tills ländryggen övergår i ett fast ben som kallas sakrum (korsben). Fäst mot sakrummet via en broskledning sitter coccyx, som i vardagligt tal kallas svanskotan.
Svanskotan består i själva verket av tre till sex sammanväxta kotor. Hos vissa människor är svanskotan helt sammanvuxen i vuxen ålder och bildar då ett enda stort ben. Hos de flesta andra förblir den dock åtminstone delvis uppdelad i två till tre separata delar. Spetsen, som sitter längst ner på svanskotan, är den del som oftast drabbas av skador. Den utgör en rudimentär utlöpare där ligament och muskler för bäckenbotten fäster.
När svanskotan är bruten eller vrickad uppstår smärta både från omgivande muskler och ligament samt från nerverna i svanskotan själv. Smärtan kan stråla ut från området som en dov värk, och vissa patienter rapporterar obehag i buken samt i nedre delen av ryggen och skinkorna. För andra är smärtan helt lokaliserad till ländryggen och rumpan.
Patienter beskriver smärtan som allt från en molande värk till outhärdlig smärta i samband med sittande, stående, gång och träning.
Vid ett besök hos kiropraktor för svankotesmärta palperar (känner på) kiropraktorn området för att bedöma skadans art och upptäcka eventuella besvär i närliggande strukturer. I vissa fall krävs en intern undersökning via ändtarmen. En röntgenundersökning eller magnetkameraundersökning (MRI) beställs ofta för att fullständigt fastställa skadans omfattning.
I många fall kan svankotesmärtan lindras genom massage av omgivande muskler och vävnader, samt ibland genom manipulationer i nedre ländryggen. Vid omjustering av svanskotan används ibland intern palpation, det vill säga att svanskotan försiktigt flyttas från insidan via ändtarmen.
För att underlätta läkning kan patienten sitta på en rund så kallad "munkkudde" (donut pillow). Dessa kuddar fördelar kroppsvikten på områden utanför svanskotan vid sittande, vilket förebygger ytterligare stukning eller belastning av skadan.
Om svanskotan är helt avsliten eller allvarligt skadad remitterar kiropraktorn vanligen patienten till en kvalificerad kirurg eller benspecialist för adekvat behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online