Termerna "intrinsisk" och "extrinsisk" beskriver hur en halvledares elektriska egenskaper bestäms.
Intrinsiska halvledare
- Rent halvledarmaterial (t.ex. rent kisel, germanium).
- Elektriska egenskaper beror enbart på materialet själv — bandgap, temperatur, kristallstruktur.
- Vid absolut noll fungerar de som perfekta isolatorer; konduktivitet stiger med temperatur när elektron-hål-par genereras termiskt.
- Lika antal elektroner och hål (n = p = nᵢ).
Extrinsiska halvledare
- Dopade med avsiktliga orenheter (dopanter) för att ändra konduktivitet.
- n-typ: Donatoratomer (t.ex. fosfor i Si) adderar fria elektroner (majoritets bärare).
- p-typ: Acceptoratomer (t.ex. bor i Si) skapar hål (majoritets bärare).
- Elektriska egenskaper är starkt påverkade av yttre faktorer: dopanttyp/koncentration, temperatur, och defekter.
- Konduktivitet är Größenordningar högre än intrinsiskt material vid rumstemperatur.
Varför det spelar roll
Kontrollerad doping skapar p-n-övergångar — grunden för dioder, transistorer, solceller, och integrerade kretsar. Intrinsiskt material används sällan ensamt i komponenter men tjänar som substrat för extrinsika regioner.
