Anafylaxi är en livshotande, IgE-medierad systemisk överkänslighetsreaktion som kräver omedelbar adrenalin. Korrekt anamnes är avgörande för diagnos, akut hantering och långtidsförebyggande.
Varför ärlighet betyder allt
- Diagnostisk precision: Anafylaxi efterliknar astma, panik, synkope, karcinoid, feokromocytom. Detaljerad utlösare/tidpunkt/symtom-historik skiljer.
- Utlösareidentifikation: Mat, läkemedel, gift, latex, motionsinducerad, idiopatisk — vägledande för undvikande och testning.
- Adrenalinrecept: Autoinjektorindikation beror på bekräftad historik.
- Allergitestning: Pricktest, sIgE, komponenttestning — tolkas i kliniskt sammanhang; falska positiva vanliga utan anamnes.
- Bifasisk reaktionsrisk: 1–20% återkommer 1–72h post-resolution; observationsperiod bestäms av svårighetsgrad/historik.
- Komorbiditet: Astma (↑ dödlighetsrisk), KHK (adrenalindosering försiktighet), β-blockerare (dämpar adrenalinrespons).
Vad man ska kommunicera
- Exakt utlösare (mat/läkemedel/insekt), tidpunkt, dos.
- Fullständig symptomprogression (kutan, respiratorisk, kardiovaskulär, GI, neurologisk).
- Tidigare reaktioner (även milda) — anafylaxi eskalerar ofta.
- Nuvarande läkemedel (ACE-hämmare, β-blockerare, antihistaminer).
- Kofaktorer: motion, alkohol, NSAID, stress, menstruation (sänker tröskel).
Konsekvenser av felaktig information
- Missad diagnos → inget adrenalin → dödlighetsrisk.
- Onödigt undvikande → närings/social skada.
- Olämplig testning → falska etiketter, ångest.
- Juridisk/etisk kränkning (förfalskning av journaler).
Vårdpersonal är partners, inte domare. Transparens räddar liv.
