Den kliniska undersökningen av en patient med misstänkt ascites omfattar en serie fysikaliska undersökningstekniker för att bedöma förekomst, egenskaper och eventuella bakomliggande orsaker till vätskeansamling i bukhålan. En systematisk ansats ger bästa grund för korrekt diagnos och behandling.
1. Inspektion
Börja med att noggrant betrakta patientens buk. Leta efter följande tecken:
- Bukdistension eller förstorad buk
- Utbuktande flanker
- Utbuktad eller everterad navel
- Synliga utvidgade bukveners, så kallad caput medusae, vilket kan tyda på portal hypertension
2. Palpation
Palpera buken varsamt med båda händerna:
- Bedöm om det finns ömhet, resistenser eller bråck
- Kontrollera om det går att palpera en förstorad lever eller mjälte
3. Perkussion
Perkulera buken systematiskt, gärna medurs från en kvadrant till nästa:
- Identifiera dämpning över vätska och tympanism över gasfyllda tarmar
- Shifting dullness: kontrollera om dämpningsgränsen flyttas när patienten vrider sig från rygg till sidoläge – ett klassiskt tecken på fritt bukvätska
- Vätskevåg (fluid thrill): låt en assistent pressa handkanten mitt på buken; en utbredd vätskeansamling kan då kännas som en vågrörelse mot handen placerad på motsatta sidan
4. Auskultation
Använd stetoskopet för att lyssna efter tarmlyt i alla fyra kvadranter:
- Avsaknad av tarmlyt kan tyda på ileus
- Succussionsskvalp: ett skvalpljud över buken när patienten försiktigt skakas från sida till sida kan indikera stor mängd vätska eller utspänt maginnehåll
5. Kompletterande undersökningar
- Låt patienten sätta sig upp och observera hur vätskedistributionen förändras i upprätt läge
- Utför rektalundersökning för att upptäcka resistenser, ömhet eller andra avvikelser
- Ta reda på andra tecken på leversjukdom, exempelvis ikterus, spindelnevi, palmarerytem och leukonyki
- Bedöm även ödem i benen, som ofta förekommer samtidigt vid hypoalbuminemi eller hjärtsvikt
6. Diagnostiska kompletterande tester
Beroende på fynd vid den kliniska undersökningen kan ytterligare utredning behövas:
- Ultraljud av buken – bekräftar förekomst av ascites och kan visa leverförändringar
- Paracentes – punktering av bukvätskan för analys, bland annat av albuminnivå (serum-ascites albumingradient, SAAG), cellinnehåll och eventuell infektion
- Blodprov – lever- och njurfunktion, elektrolyter, albumin samt koagulationsstatus
Genom att utföra dessa undersökningstekniker noggrant och systematiskt kan vårdpersonal påvisa ascites, uppskatta dess svårighetsgrad och identifiera bakomliggande orsak – exempelvis levercirros, hjärtsvikt, malignitet eller peritonit – vilket är avgörande för rätt behandling och god patientvård.
