
Neuro-lingvistisk programmering, förkortat NLP, är en metod inom psykoterapi och beteendeförändring som bygger på interpersonell kommunikation. Grundidén är att våra tankar och övertygelser fungerar ungefär som mjukvaruprogram – genom att "omprogrammera" dem kan en individ förändra sitt beteende och därmed sina personliga upplevelser. NLP använder självkännedom och effektiv kommunikation som verktyg för att påverka känslomässiga och mentala mönster.
Metoden vilar på fyra grundpelare: rapport, sensorisk medvetenhet, målfokuserat tänkande och beteendeflexibilitet. Nedan går vi igenom varje pelare i detalj.
Den första pelaren handlar om hur du bygger relationer med andra människor. Rapport är en färdighet som kan läras ut genom konkreta tekniker som fungerar i alla sammanhang – oavsett om det gäller kollegor, chefer eller familjemedlemmar. För vissa personer kräver rapport tillit, förståelse, trygghet och respekt, medan dessa element i andra fall spelar mindre roll. Det mest tillförlitliga sättet att skapa rapport är dock alltid att utveckla ett uppriktigt intresse för den andra individen.
Inom NLP används flera vanliga metoder för att fånga en persons omedvetna uppmärksamhet, exempelvis att spegla individens kroppshållning, gester eller tonläge i rösten.
Den andra pelaren rör förmågan att uppfatta vad som händer både internt och externt – alltså att läsa av sig själv lika väl som andra människor. Dessa sinnesintryck kan innefatta observationer av en annan persons handlingar, till exempel förändringar i muskeltonus, ögonrörelser, hudfärg eller andningsfrekvens.
Feedback från den andra personens agerande och reaktioner visar om hen befinner sig i önskat tillstånd. Även din egen reaktion på situationen ingår i denna feedback. Tyvärr missar de flesta små – ibland till och med tydliga – förändringar, eftersom vi hellre tolkar situationen utifrån vårt eget perspektiv än vad vi faktiskt ser och hör.
Framgångsrikt måltänkande kräver flera olika element. Individer bör ha tydligt definierade mål att röra sig mot, vilket minskar risken för att driva runt utan riktning eller syfte. Mål bör dessutom formuleras positivt – det vill säga i termer av vad du vill ska hända, inte vad du vill undvika.
Personen måste också kunna testa och demonstrera sina mål. På så sätt blir det möjligt att mäta framstegen mot önskade resultat. Det är viktigt att göra målet "sensoriskt specifikt", vilket innebär att kunna beskriva hur resultatet ser ut och hur det kommer kännas när det har uppnåtts.
Därtill måste individen formulera och bibehålla sitt mål. NLP kräver att man anger vad man vill under specifika omständigheter och undviker generaliseringar. Målen måste också bevara de positiva resultaten av det nuvarande tillståndet och inte skada någon.
Den fjärde pelaren handlar om förmågan att göra saker på ett annat sätt. När en viss metod inte fungerar bör individen variera sitt beteende. Ett exempel: en person som inte svarar på ditt bemötande kan bli mottaglig om du använder rapporttekniken att visa genuint intresse för hen.
Varje individ har ett val av handlingar – ett helt spektrum av möjliga reaktioner på yttre stimuli. Ibland innebär detta att betrakta saker ur flera perspektiv och perceptuella positioner. Flexibilitet gör det möjligt för en person att samla mer information, vilket i sin tur ökar antalet tillgängliga alternativ.
Tillsammans bildar rapport, sensorisk medvetenhet, målfokuserat tänkande och beteendeflexibilitet grunden för NLP:s syn på personlig utveckling och kommunikation. Genom att träna upp dessa fyra färdigheter kan individer bättre förstå sig själva och andra, sätta tydliga mål och anpassa sitt beteende för att nå önskade resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online