Den mänskliga hjärnan bearbetar sinnesintryck kontinuerligt, dygnet runt. Sättet på vilket denna information bearbetas avgör hur vi uppfattar vår omvärld. Neurolingvistisk programmering (NLP) utnyttjar denna mentala förmåga för att omprogrammera begränsande antaganden, övertygelser och beteenden som hindrar en person från att nå ett önskat mål eller resultat. NLP-övningar använder de fem sinnena som verktyg för att kommunicera nya beteendemönster till hjärnan.
Neurolingvistisk programmering bygger på principer hämtade från psykologi, lingvistik och neurofysiologi. Fokus ligger på hur hjärnan använder sensorisk information för att styra våra känslor och beteenden. De fem sinnena – syn, hörsel, känsel, smak och lukt – fungerar som kanaler genom vilka kommunikationen sker. NLP-övningar används för att förbättra livskvaliteten genom att omstrukturera hur dessa intryck tas emot och bearbetas. Metoden tillämpas både inom personlig utveckling och för att stärka relationer i gruppmiljö.
NLP-övningar kan användas i många olika situationer där man vill bli av med ett oönskat beteende eller utveckla ett nytt. Genom att påverka olika aspekter av det sensoriska intrycket – som färg, ljud, struktur och intensitet – kan en persons uppfattning av en situation formas, vilket i sin tur skapar önskade känslomässiga och psykologiska reaktioner. Ett exempel är att förändra hur en person minns en obehaglig händelse genom att justera färgintensiteten eller ljusheten i minnesbilden tills den mest behagliga (eller minst störande) versionen av minnet framträder. Denna teknik kan bidra till att desensibilisera en person inför tidigare traumatiska händelser.
Neurolingvistisk programmering vilar på en rad grundläggande antaganden, så kallade presuppositioner, som styr hur man närmar sig övningarna. Presuppositioner definieras som de antaganden en person har kring en viss erfarenhet, specifika beteenden och hur kommunikation påverkar beteende. De fungerar som övertygelsesystem som påverkar känslomässiga och beteendemässiga reaktioner. NLP utgår från ett antal kärnantaganden som syftar till att främja individuell tillväxt och utveckling. Exempel på presuppositioner är: det en person tror på är sant eller kommer att bli sant, sinnet och kroppen påverkar varandra, samt att den som vet vad hen vill ha har större chans att faktiskt få det.
NLP-övningar använder submodaliteter – alltså de sensoriska aspekterna av en händelse eller situation – för att åstadkomma önskad beteendeförändring. De sensoriska aspekterna kategoriseras efter de fem sinnena. Ett exempel är en visuell bild där personen justerar egenskaper hos bildens innehåll, såsom ljusstyrka, färg, kontrast, avstånd och storlek. Auditiva submodaliteter omfattar bland annat ljudstyrka, tydlighet, tonområde och avstånd. Som verktyg för personlig utveckling kan man visualisera en kommande situation och justera dess visuella egenskaper för att skapa behagliga antaganden som sedan kan användas när situationen väl inträffar.
Inom NLP används ankare för att utlösa perceptuella eller känslomässiga reaktioner. Ankare skapas under visualiseringsprocessen som förberedelse inför en kommande händelse eller situation. Ett ankare kan vara vilken form av stimulering som helst, till exempel att trumma med foten eller lägga en hand i den andra. Tekniken bygger på hjärnans förmåga att koppla samman händelser och handlingar med känslomässiga tillstånd. Det positiva känslothållande som skapas under visualiseringen aktiveras i praktiken när personen utför ankarbeteendet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online