Utarmning: Definition, betydelse och exempel

Utarmning (verb):

1. Att ta bort tarmarna eller inälvsorganen, särskilt som straff, tortyr eller terror.
2. Att riva upp något så att dess innehåll spillas ut (t.ex. en bil vid kollision).

Exempel

• Fången utarmades som straff.
• Bilen utarmades när den körde in i trädet.