En tablett med omedelbar frisättning (engelska: immediate release) är en fast läkemedelsform som är utformad för att sönderdelas och frisätta sitt verksamma ämne snabbt efter administrering. Målet är att den aktiva substansen ska lösas upp i mag-tarmkanalen så fort som möjligt och därmed ge en snabb behandlingseffekt.
När tabletten sväljs börjar den omedelbart sönderdelas i kontakt med vätskan i magsäcken. Denna process – kallad disintegration – gör att tabletten faller sönder i mindre partiklar, vilket ökar ytan och påskyndar lösligheten av den verksamma substansen. Läkemedlet tas sedan upp i blodet och når sin högsta koncentration relativt snabbt, oftast inom 30 minuter till 2 timmar.
Till skillnad från preparat med förlängd frisättning (depåtabletter) eller födröjd frisättning styr inte tabletter med omedelbar frisättning läkemedlets avgivning över tid. Depåformer är konstruerade för att frigöra den aktiva substansen gradvis under flera timmar, medan födröjda former – exempelvis enterotabletter – hindrar frisättningen tills tabletten har passerat magsäcken. Tablettformen med omedelbar frisättning saknar helt enkelt dessa kontrollerande mekanismer.
Vanliga exempel på läkemedel med omedelbar frisättning inkluderar paracetamol, ibuprofen och många receptfria smärtstillande medel.
Sammanfattningsvis definieras en tablett med omedelbar frisättning som en läkemedelsform som sönderdelas och frisätter sitt aktiva ämne direkt efter intag, utan avsiktlig kontroll av avgivningshastigheten – till skillnad från depå- och födröjda former som styr läkemedlets frisättning på ett önskat sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online