Varför har människan muskler som kan röra öronen?

Musklerna som rör örat är inte rudimentära i den meningen att de saknar funktion helt – de är helt enkelt små och svaga hos människan, eftersom de inte längre fyller någon viktig uppgift. Hos andra djur, som katter och hundar, är dessa muskler betydligt större och starkare och används för att lokalisera varifrån ljud kommer.

De tre aurikulära musklerna

Hos människan kallas öronens rörelsemuskler för de aurikulära musklerna, och det finns tre stycken:

• Den främre aurikulära muskeln (m. auricularis anterior) sitter framför örat och drar örat framåt.
• Den övre aurikulära muskeln (m. auricularis superior) sitter ovanför örat och drar örat uppåt.
• Den bakre aurikulära muskeln (m. auricularis posterior) sitter bakom örat och drar örat bakåt.

Innervering via ansiktsnerven

Alla tre muskler innerveras av ansiktsnerven (nervus facialis) – samma nerv som även styr mimikmusklerna i ansiktet samt vissa muskler i halsen och hårbotten.

Rudimentära eller inte?

Det är alltså missvisande att beskriva de aurikulära musklerna som fullständigt rudimentära hos människan. De finns kvar och kan i vissa fall till och med aktiveras medvetet – en del människor kan faktiskt röra på sina öron. Men eftersom vår hjärna förlitar sig på andra mekanismer för att rikta hörseln och lokalisera ljud, exempelvis att vrida huvudet, har musklerna blivit små och svaga genom evolutionen. De utgör ett levande minne av vår gemensamma historia med de djur som fortfarande använder dem aktivt.