Den spiralformade struktur i innerörat som innehåller vätska och spelar en avgörande roll för både hörsel och balans kallas hörselsnäckan (lat. cochlea). Hörselsnäckan är en vätskefylld, spiralvindlad hålighet som ligger skyddad i den inre delen av tinningbenet.
Hörselsnäckan består av tre vätskefyllda kanaler: scala vestibuli, scala tympani och scala media. Dessa skiljs åt av två tunna och känsliga membran – Reissners membran och basalmembranet. Tillsammans bildar de ett fint inställt system som gör det möjligt att omvandla ljud till nervsignaler.
Ljudvågor som fångas upp av örat omvandlas i mellanörat till mekaniska vibrationer. När dessa vibrationer når innerörat sätter de vätskan i rörelse inne i hörselsnäckan. Vätskerörelsen skapar så kallade vandrande vågor längs basalmembranet, vilket i sin tur stimulerar de hårceller som sitter på membranet.
Hårcellerna fungerar som kroppens egna mikroskopiska sensorer: de omvandlar de mekaniska vibrationerna till elektriska signaler som leds vidare till hjärnan via hörselnerven. Först där uppfattar vi ljudet medvetet.
Hörselsnäckan är avgörande för vår förmåga att skilja mellan olika frekvenser och att lokalisera varifrån ett ljud kommer. Olika delar av basalmembranet är nämligen inställda på specifika frekvenser – höga toner registreras längst in i snäckan och låga toner längst ut. Hjärnan bearbetar informationen från dessa olika områden och låter oss uppfatta ljudets tonhöjd.
Dessutom bidrar hörselsnäckan till balanssinnet genom att hjälpa till att detektera och bearbeta information om huvudets rörelser och kroppens rumsliga orientering. Utan denna komplicerade struktur skulle både vår hörsel och vår balans inte fungera.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online