Skal från bananer (Musa sapientum) har länge använts tillsammans med andra ämnen som huskur mot värk och smärta vid artros. Skalet består av näringsrika kemikalier, mineraler samt icke-näringsgivande ämnen. Bananskal innehåller alltså både mycket nyttiga och potentiellt farliga beståndsdelar – vilket innebär att det kan verka både som botemedel och, i stora mängder, som ett gift.
Mineralinnehållet i ett bananskal domineras av kalium (78,10 mg/g) och mangan (76,20 mg/g). Även natrium, kalcium och järn finns i skalet, med 24,30 respektive 19,20 och 0,61 mg/g. Det höga kaliuminnehållet kan, om det intas via kosten, bidra till att bibehålla ett normalt blodtryck.
Cirka 91,50 procent av bananskalet utgörs av organiskt näringsämne i form av lipider, proteiner, råfiber och kolhydrater. Ungefär 31,70 procent av den totala massan är fiber, medan kolhydrater står för runt 59 procent. Protein och lipider utgör 0,9 respektive 1,7 procent. Tack vare det höga fiberinnehållet kan bananskal fungera som ett naturligt laxermedel.
Innehållet av fytat (myo-inositolhexafosfat) i bananskal är 0,28 mg/g, vilket är lägre än i de flesta fullkorn. Intressant nog kommer den enda risk som kopplas till fytat från brist på ämnet snarare än från ett högt intag. Låg konsumtion av fytat ökar risken för benskörhet (osteoporos), medan tillskott i kosten kan öka bentätheten.
Saponiner är kända för sin skumbildande egenskap och utgör en potentiellt farlig beståndsdel i bananskal. Halterna är höga – hela 24 procent – vilket vida överstiger den nivå på 3,00 procent som bedöms säker för djur. Höga nivåer av saponiner kan påverka det sensoriska nervsystemet och är dessutom känt för att öka kolesterolproduktionen i kroppen.
Oxalater är organiska syror som kopplats till njursjukdom. De minskar kroppens upptag av mineraler som kalcium genom att binda till dem, vilket gör mineralerna mindre tillgängliga för kroppen. Cirka 80 procent av alla njursten hos vuxna i USA består av kalciumoxalat. Oxalathalten i bananskal är dock endast 0,51 mg/g, vilket är lågt och relativt ofarligt.
Av de antinutritiva beståndsdelarna är vätecyanid den mest giftiga. Det finns i skalet i koncentrationen 1,33 mg/g. Ämnet kan orsaka omedelbar död i höga doser, medan mindre doser kan ge stelhet i hals och bröst, hjärtklappning och muskelsvaghet. Mängden i ett bananskal ligger dock inom det säkra intervallet 0,5–3,5 mg/g.
Sammanfattningsvis innehåller bananskal en blandning av värdefulla näringsämnen och ämnen som kan vara skadliga i stora mängder. Vid normal exponering ligger dock de potentiellt farliga beståndsdelarna inom säkra gränsvärden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online