Örtakunniga betraktar flera växter som effektiva för att stimulera nervsystemet. Enligt traditionell örtmedicin ska de kunna återställa och reparera nervskador vid sjukdomar som multipel skleros, cerebral pares, ALS och polio. De örter som oftast nämns i detta sammanhang är frossört, havre, johannesört, sellerifrö, lavendel, kaffebönor, kolanöt och ephedra.
På grund av dessa örters kraftfulla verkan – och de allvarliga risker som felaktig användning av ephedra innebär – tillåter den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA inte marknadsföring av produkter som kombinerar flera av dessa örter.
Frossört (Scutellaria lateriflora) tillhör myntfamiljen och har länge använts inom traditionell medicin som febernedsättande medel och för att dämpa värmen i inflammerade sår. Den anses även klarna slemer, lindra värmevallningar och lugna den inre hetta som uppstår vid ilska och stress.
Örten har antibakteriella egenskaper och hämmar bland annat stafylokocker och streptokocker. Den saktar ner aktiviteten i mag–tarmkanalen, vilket kan hjälpa vid diarré, och kan sänka blodtrycket genom att vidga blodkärl – något som i sin tur kan minska risken för hjärtinfarkt.
Så kallad havretopp är helt enkelt säden från havreplantan efter skörd. Moderna örtterapeuter i Europa använder ofta havre som ett återuppbyggande medel för nervsystemet, samt som stöd vid behandling av bältros och könsherpes. Kiseln i havre används som hudvårdande medel, och havre är en vanlig ingrediens i örtbad och badpreparat.
Varning: Använd aldrig johannesört tillsammans med receptbelagda MAO-hämmare eller proteashämmare.
Johannesört blev populärt i USA när media rapporterade om kliniska studier som pekade på att örten kunde fungera som ett säkert antidepressivt medel. Forskningen visade dock att tinkturen behövde vara ganska koncentrerad för att faktiskt ha effekt mot depression. Som te eller i kapselform ger johannesört en viss smärtlindring, vilket indirekt kan förbättra humöret. Örten har också noterats dämpa täta vattenkastningar och sängvätning samt lindra pulserande smärta.
Redan de antika grekerna använde sellerifrö mot nervös oro och aptitlöshet. Det var dock inte förrän på 1800-talet som selleri började ätas som grönsak. Idag används sellerifrö främst vid nervös mage, som urindrivande medel och för att minska gasbildning i tarmen. Det har en svagt lugnande effekt och kan lindra värk vid artros och reumatism. De eteriska oljorna i sellerifrö antas dessutom ha en mild antibakteriell verkan.
Lavendel är en aromatisk, flerårig buske som känns igen på sina karakteristiskt lila blommor. Traditionellt har den använts i parfymer, för sårläkning och som insektsavvisande medel, och i århundraden har den också ryktats vara afrodisisk. Tysklands läkemedelskommission E rekommenderar lavendel mot sömnlöshet, och British Herbal Pharmacopoeia listar örten som behandling vid flatulens, kolik och spänningshuvudvärk.
Både kaffebönor och kolanötter är rika på koffein. Kolanöt var tidigare huvudingrediensen i colaläskedrycker. Båda används som naturliga antidepressiva medel och som tonika för att öka energin. Den tyska kommission E listar kolanöt som verksamt mot både mental och fysisk trötthet.
Påståendena ovan har inte utvärderats eller godkänts av FDA. Informationen är endast avsedd för utbildningsändamål och ska inte tolkas som ett sätt att bota, behandla eller läka någon sjukdom eller medicinskt tillstånd. Kontakta alltid en legitimerad vårdpersonal innan du påbörjar någon form av egenvård eller använder örtbaserade preparat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online