Enligt National Cancer Institute (NCI) är laetrile, som ibland även kallas amygdalin, en naturlig förening som länge använts världen över inom cancerbehandling. Den i USA patenterade versionen av laetrile är delvis syntetisk och skiljer sig från den laetrile som produceras i Mexiko – de kommer från olika källor och bör inte förväxlas med varandra. Läkemedlet går även under namnen B17, sarcarcinase och nitrilosid. Den verksamma beståndsdelen som tillskrivs cancerverkan är cyanid.
Ordet "laetrile" används för att beskriva den renade formen av kemikalien amygdalin. Amygdalin är en naturlig växtförening som finns i kärnor av råa nötter, i många frukter, samt i durra, klöver och bönor. Föreningen innehåller socker och bildar cyanid när den bryts ner i kroppen – cyanid anses vara den aktiva, cancerdödande komponenten i laetrile.
Den laetrile som tillverkas i Mexiko framställs av krossade aprikoskärnor, medan den patenterade amerikanska versionen är en delvis syntetisk, människoskapad form av amygdalin.
Enligt NCI isolerades amygdalin redan år 1830. Så tidigt som 1845 användes ämnet i Ryssland som ett medel mot cancer, och på 1920-talet dokumenterades användningen även i USA. Tablettformen visade sig dock vara för giftig för att kunna användas säkert.
På 1950-talet patenterades en påstått ogiftig, delvis syntetisk variant av amygdalin under namnet "laetrile". Under 1970-talet ökade preparatets popularitet kraftigt som enskilt anticancermedel, ofta i kombination med så kallade metabola terapiprogram.
NCI rapporterar att biverkningarna kan bli mindre allvarliga när laetrile ges genom injektion i stället för att tas via munnen. Vanliga biverkningar inkluderar huvudvärk, yrsel, illamående, kräkningar, syrebrist, lågt blodtryck, feber och mental förvirring.
Mer allvarliga biverkningar omfattar leverskador, koma och i värsta fall döden. Risken för biverkningar ökar dessutom vid samtidig konsumtion av krossade fruktkärnor, råa mandlar, vissa frukter och grönsaker samt höga doser C-vitamin.
Enligt medicinska centret vid University of California i San Diego finns det två huvudteorier om hur laetrile skulle verka mot cancer:
Användningen av laetrile ingår i komplementär och alternativ medicin och ersätter i dessa fall konventionell cancerbehandling. Som en del av en större behandlingsplan administreras laetrile vanligtvis intravenöst under två till tre veckors tid, varefter behandlingen följs upp med orala underhållsdoser. Redan fram till 1978 hade mer än 70 000 personer i USA behandlats med denna terapi.
Innan du överväger att ersätta standardbehandling mot cancer med laetrilterapi bör du alltid rådfråga en kvalificerad läkare. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har aldrig godkänt laetrile som cancerbehandling, och kliniska studier har inte kunnat visa att preparatet har någon effekt mot cancern. Trots detta tillverkas läkemedlet i Mexiko och distribueras brett som alternativ cancerbehandling – något som innebär betydande hälsorisker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online