Konversionsterapi (eller "reparativ terapi") försöker förändra en persons sexuella läggning eller könsidentitet. Den bygger på den falsa, stigmatiserande premissen att LGBTQ+-identiteter är mentala störningar som kräver bot.
Använda metoder
- Samtalsterapi som ramar in samkönad dragning som syndig/trasig
- Beteendemodifikation (avversions-terapi, tvingad könskonform klädsel)
- Religiösa ritualer, exorcism, "bed bort gay" läger
- Hormonella eller kirurgiska interventioner (sällsynt, extrem)
Dokumenterade skador
- Depression, ångest, PTSD, missbruk
- Självmordstankar: LGBTQ+-ungdomar utsatta för konversionsterapi försöker begå självmord med 2–3x högre frekvens.
- Familjebrott, hemlöshet, förlust av gemenskap
- Internaliserad homofobi/transfobi; nedsatt självförtroende
Professionell konsensus
Fördömd av varje stor medicinsk/psykisk hälsa organisation: APA, AMA, AAP, NASW, WPATH, WHO. Inga trovärdiga bevis stödjer effektivitet; rikliga bevis bekräftar skada.
Lagstiftande framsteg
- Förbjuden för minderåriga i 20+ amerikanska delstater och många länder.
- APA (2018) krävde nationellt förbud.
- Ansträngningar fortsätter för att utöka skydd till vuxna och stänga luckor.
Affirmativa alternativ
LGBTQ+-affirmativ terapi stöder identitetsutforskning, resilient och autenticitet. Resurser: AGLP, Psychology Today LGBTQ+ filter.
Konversionsterapi är missbruk klätt i behandling. Att avskaffa det är en mänsklig rättighetsimperativ.
