Pizzicato: Plockteknik för stråkinstrument

Pizzicato (italienska: "knäppt", från pizzicare) är en spelteknik där strängarna på ett bogstråkinstrument (viola, cello, kontrabas) plockas med fingrarna istället för att strykas. På plockinstrument (gitarr, harpa, luit) är det standardläget.

Utförande

• Höger hand (boghånd) plockar strängar över griffbrädan.
• Peke- eller långfinger vanligast; tumme för cello/bass.
• Snap pizzicato (Bartók pizz): dra sträng vertikalt så den slår mot griffbrädan – skarp, perkusiv.
• Vänsterhands pizzicato: markeras med "+" ovanför not; används för specialeffekter (t.ex. Sarasates Zigeunerweisen).

Notation

• pizz. eller pizzicato – börja plocka.
• arco – återgå till stråkning.

Musikalisk effekt

Pizzicato producerar en kortare, torrere, mer artikulerad ton med snabb avklingning – idealisk för rytmisk drift, lekfull karaktär eller texturkontrast. Kompositörer från Monteverdi till Bartók till moderna filmmusiker utnyttjar dess perkusiva kvalitet.

Exempel: "Hans fingrar dansade över cellosträngarna, pizzicato, skapande en delicata, perkusiva kaskad."