Dysuri, hesitans, svag stråle eller ofullständig tömning signalerar nedre urinvägssvikt. Snabb bedömning förebygger komplikationer (infektion, njurskada).
Vanliga etiologier
Obstruktiva
- Benign prostathyperplasi (BPH) – vanligast hos män >50
- Urinröresstriktur (trauma, infektion, iatrogen)
- Bladdernackkontraktur (postoperativt)
- Stenar, tumörer, fecal impaction
Neurogena
- Ryggmärgsskada, multipel skleros, diabetisk neuropati, Parkinsons
- Cauda equina-syndrom (kirurgisk akutfall)
Farmakologiska
- Antikolinergika, antihistaminer, sympatomimetika (avsvullnande), trikyklika, opioid, alfa-agonister
Infektiösa/inflammatoriska
- UVI, prostatit, uretrit (KÖS)
Funktionella/psykogena
- Detrusorunderaktivitet, bäckenbottendyssynergi, ångestrelaterad retention
Utredningsalgoritm
- Anamnes: debut, varaktighet, läkemedel, neurologiska symtom, miktionsdagbok
- Undersökning: DRE (prostat), neurostatus, bladderskanning (efterkvarvarande urin)
- Labb: U-status/odling, PSA (vid indikation), kreatinin, glukos
- Urodynamik om oklart
Hantering
Kateterisering vid akut retention. Därefter: alfa-blockers (tamsulosin) vid BPH, antibiotika vid infektion, läkemedelsgenomgång, intermittierande självkateterisering eller kirurgi (TURP, UroLift). Bäckenbottentränning vid dyssynergi.
