Urinvägarna (njurbäcken, urinledare, blåsa, urinrör) är utkledda av specialiserat övergångsepitel (urotel) som tål urinens varierande osmolaritet, pH (4,5–8) och toxiska metaboliters.
Skyddsmekanismer
- Tjuga tjocklekar: Okkludin, kloudiner försegluar parcellulärt utrymme → förhindrar urinläckage till interstitium.
- Glykosaminoglykan (GAG) skikt: Hyaluronsyra, kondroitinsulfat på luminal yta skapar hydrofil, negativt laddad barriär; avvisar bakterier, kristaller och irritationer.
- Uroplakiner (UP Ia, Ib, II, IIIa/b): Transmembranproteiner som bildar kristallina plack på apical membran; förstärker rigiditet, förhindrar membransträckskada.
- Slemsekretion: Kalikiforma celler (i urinrör) och ytmuciner lägger till smörjning och immunfaktorer (IgA, defensiner).
- Snabb omsättning & reparation: Basalceller prolifererar för att återställa barriär efter skada.
Klinisk relevans
- GAG-skiktbrist → interstitiell cystit/smärtsam blås-syndrom.
- Urotelial skada från kemoterapi (cyklofosfamid → hemorragisk cystit), strålning, kronisk infektion.
- Blåsinstillningar (hyaluronsyra, kondroitinsulfat) syftar till att återställa GAG-skikt.
Uroteliet är en dynamisk, high-tech-barriär – inte bara en passiv beläggning.
