Urin stannar kvar i urinblåsan även efter döden och lämnar kroppen först i samband med att nedbrytningsprocessen sätter igång. Detta beror på att kroppens funktioner upphör, men själva tömningen sker sällan omedelbart.
När kroppen börjar sönderdelas frisätts en rad olika kemiska ämnen, däribland urea. Dessa ämnen gör att urinen gradvis bryts ner och får en grumlig eller missfärgad konsistens över tid.
I takt med att kroppen förlorar vätskor kan urinen dessutom bli alltmer koncentrerad. Detta påverkar både dess utseende och dess kemiska sammansättning under nedbrytningsförloppet.
Så småningom absorberas urinen av den omgivande vävnaden, alternativt dunstar den bort helt beroende på de omständigheter som råder kring kvarlevorna. Processen är en naturlig del av kroppens fullständiga nedbrytning efter döden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online