PEEP (Positive End-Expiratory Pressure) upprätthåller positivt tryck i luftvägarna vid andningsslut, vilket förhindrar alveolärkollaps (atelektas) och förbättrar oxigenering hos mekaniskt ventilerade patienter.
Fysiologiska effekter
- Ökar funktionell residualkapacitet (FRC) – volym luft som återstår i lungorna efter passiv utandning.
- Rekryterar kollapsade eller instabila alveoler, förbättrar ventilations-perfusionsmatchning.
- Minskar intrapulmonell shunt (blod som passerar icke-ventilerad lung).
- Kan minska venös retur och hjärtutbyte (minskad preload) – särskilt vid höga nivåer (>10–15 cmH₂O).
- Kan öka intratorakalt tryck, påverka intrakraniellt tryck och njurperfusion.
Kliniska indikationer
- Akut respiratoriskt distressyndrom (ARDS) – högre PEEP-strategier per ARDSNet-protokoll.
- Kardiogent lungödem – minskar preload och afterload samtidigt som oxigenering förbättras.
- Postoperativ atelektasforebyggande.
- Svår hypoxemi refraktär för högt FiO₂ ensamt.
Titrering och övervakning
PEEP titreras för att balansera oxigeneringsnytta mot hemodynamisk kompromiss. Övervakning inkluderar artärblodgaser, pulsoximetri, hemodynamik (CVP, artärlinje, ekokardiografi) och lungmekanik (compliance, drivtryck). "Bästa PEEP" definieras ofta som lägsta nivå som uppnår adekvat oxigenering (SpO₂ ≥88–92%, PaO₂ ≥55–60 mmHg) med acceptabel hemodynamik.
