Det finns två typer av bruna fladdermöss – den lilla (Myotis lucifugus) och den stora (Eptesicus fuscus). Båda arterna finns över hela Nordamerika, där den lilla bruna fladdermusen är den vanligaste, från Alaska ända ner till Texas. Fladdermöss är den vanligaste orsaken till att människor smittas av rabies i USA.
Bruna fladdermöss är nattaktiva däggdjur som lever i kolonier på tusentals individer, vanligtvis i grottor eller grottsliknande strukturer som kan vara naturligt bildade eller skapade av människan. I USA har deras population vuxit i takt med den mänskliga befolkningen, eftersom de får allt större tillgång till platser runt om i landet som fungerar som perfekta bon, häckningsplatser och jaktmarker. Dessa fladdermöss kan bli mycket gamla, ibland upp till 30 år, och räknas bland de mest framgångsrika däggdjursrovdjuren i Nordamerika.
När populationerna växer ökar också sannolikheten för kontakt mellan människor och fladdermöss. Missuppfattningar leder ofta till att människor tror att alla fladdermöss bär på rabies och att vi borde vara rädda för dem. Fladdermöss kan dock smittas av rabies eftersom de är däggdjur precis som vi – de drabbas även av symtom och dör av sjukdomen på samma sätt som människor gör.
Endast fladdermöss som beter sig onormalt bör hanteras med stor försiktighet. Varningstecken inkluderar att de syns ensamma på dagen, inte flyger, saknar rädsla för människor eller dyker upp på ovanliga platser, exempelvis i kontorsbyggnader. Fladdermöss som uppvisar detta beteende bör undvikas och anmälas till djurkontrollmyndigheterna.
Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) "infekterar rabiesviruset det centrala nervsystemet och orsakar i slutändan sjukdom i hjärnan samt död". Sjukdomen går inte att bota när den väl brutit ut, men den kan förebyggas om den drabbade vaccineras i tid när allvarliga symtom blir tydliga.
Efter kontakt med ett smittat djur kan det ta flera veckor eller till och med månader innan tecken på infektion visar sig. De första symtomen liknar influensa, men i takt med att sjukdomen fortskrider kan den smittade uppvisa bisarra beteenden, som hysteri och maniska utbrott. Inkubationstiden kan vara lång, men når viruset väl nervsystemet blir sjukdomen omöjlig att behandla och döden inom kort tid oundviklig.
USA har en betydligt lägre förekomst av rabies än många andra delar av världen, exempelvis Afrika och Sydamerika. Det beror på att marklevande djur som tvättbjörnar och hundar – tack vare vaccination och kontrollprogram – sällan smittas av sjukdomen där, medan samma djur i andra regioner utgör den främsta orsaken till mänsklig smitta. Fladdermöss är däremot svåra att kontrollera och praktiskt taget omöjliga att vaccinera, vilket gör att de fortfarande ligger utanför vår räckvidd.
Om du blir biten av ett okänt djur, oavsett om det är en hund eller en fladdermus, är det viktigt att kontakta läkare. Redan innan du söker vård kan det vara mycket effektivt att tvätta såret noggrant med tvål och vatten som första behandling. Tester för infektioner är relativt enkla, och i de flesta fall blir resultatet negativt. Eftersom rabies är en dödlig sjukdom finns det dock ingen anledning att ta några risker – sök alltid vård efter ett bett.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online