Att en get förlorar sin dräktighet är både smärtsamt och ekonomiskt kännbart för djurägaren. Missfall kan bero på många olika faktorer – från smittsamma sjukdomar till bristfällig utfodring. Här går vi igenom de viktigaste orsakerna och vad du bör hålla utkik efter.
Smittämnen är en av de vanligaste orsakerna till missfall hos getter. Både bakterier (t.ex. Chlamydia, Brucella, Salmonella och Leptospira), virus (t.ex. pestivirus, Rift Valley-febervirus och Border disease-virus) samt encelliga parasiter som Toxoplasma gondii och Neospora caninum kan ligga bakom ett aborterat dräktighetstillstånd.
Dessa patogener kan passera moderkakan och infektera fostret, vilket leder till embryonal- eller fosterdöd och därmed missfall. Vid utbrott i besättningen är det viktigt att kontakta veterinär för provtagning och smittspårning.
Otillräckligt intag av viktiga näringsämnen, särskilt under känsliga perioder av dräktigheten, ökar risken för att honan förlorar fostret. Brist på vitaminer (som A- och E-vitamin), mineraler (såsom selen, jod och koppar) samt energi kan försämra fosterutvecklingen och leda till abort.
Även plötsliga foderbyten eller allmänt otillräcklig näring stressar den dräktiga geten och kan bidra till missfall. En stabil och välplanerad utfodringsplan är därför avgörande under hela dräktigheten.
Vissa genetiska avvikelser eller kromosomfel hos fostret kan orsaka tidig embryonal död och missfall. Inavel, det vill säga parning mellan närbesläktade individer, ökar risken för ärftliga defekter och därmed även risken för abort. Ett genomtänkt avelsprogram minskar denna risk betydligt.
Exponering för giftiga ämnen, miljöföroreningar eller växter med abortframkallande egenskaper kan orsaka missfall hos getter. Vissa arter av rhododendron och idegran är exempel på växter som är särskilt farliga.
Stressande förhållanden spelar också roll – transport, trängsel, extrema väderförhållanden eller plötsliga miljöombyten kan negativt påverka dräktigheten och i värsta fall leda till abort.
Tillstånd som påverkar den dräktiga getens reproduktionsorgan eller allmänna hälsa kan bidra till missfall. Exempel är avvikelser i livmodern, hormonella obalanser (t.ex. progesteronbrist), infektioner i fortplantningsorganen samt skador eller trauma mot könsorganen.
I vissa fall kan oförenlighet mellan den dräktiga getens immunsystem och fostret – exempelvis på grund av felmatchade blodgrupper eller immunologisk avstötning – leda till att dräktigheten avbryts.
Fysiska skador eller trauma, som slag, sparkar från andra djur eller olyckor, kan utlösa missfall. Även felaktig fosterställning eller mumifiering av fostret i livmodern kan resultera i att dräktigheten inte kan fullföljas.
Ibland inträffar missfall utan att någon tydlig orsak kan identifieras trots grundlig undersökning. Detta kallas idiopatiskt missfall. Även om det kan kännas frustrerande utan svar, är god djurhållning, regelbundna hälsokontroller och samarbete med veterinär de bästa verktygen för att minimera risken framöver.
Sammanfattningsvis: God smittskyddshantering, balanserad utfodring, noggrant planerat avelsarbete och en lugn, trygg miljö är nyckeln till friska dräktigheter och friska killingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online