Om en person blivit biten av ett djur som bär på rabiesviruset krävs snabb och strukturerad vård för att förhindra att sjukdomen bryter ut. Rabies är en dödlig virusinfektion som angriper centrala nervsystemet, och utan behandling leder den nästan alltid till döden. Behandlingen kallas postexpositionsprofylax (PEP) och bör påbörjas så snart som möjligt efter exponeringen.
Det första steget är att noggrant rengöra bettsåret med tvål och vatten under flera minuter. Detta hjälper till att avlägsna rester av saliv och virus från sårområdet och minskar därmed risken för att viruset hinner spridas i kroppen.
Rabiesimmunoglobulin är ett koncentrerat preparat av antikroppar mot rabiesviruset. Det ges så snart som möjligt efter exponeringen, vanligtvis inom de första 24–72 timmarna. Injektionen placeras i närheten av bettsåret eller ges intramuskulärt för att snabbt neutralisera eventuella viruspartiklar innan de hinner nå nervsystemet.
Rabiesvaccinet består av en serie injektioner som stimulerar kroppens eget immunförsvar att producera antikroppar mot viruset. Vaccinationsschemat följer normalt dag 0, 3, 7, 14 och 28 efter exponeringstillfället. I vissa fall kan ytterligare doser rekommenderas, till exempel för personer med nedsatt immunförsvar.
Den som blivit biten ska noggrant övervakas för tecken eller symtom på rabies. Regelbundna uppföljningsbesök hos vården är avgörande för att säkerställa att PEP-behandlingen är effektiv samt för att hantera eventuella biverkningar eller komplikationer.
Postexpositionsprofylax är mycket effektiv för att förebygga rabies, förutsatt att den påbörjas skyndsamt efter exponeringen. Därför är det helt avgörande att söka omedelbar medicinsk hjälp och inleda PEP-protokollet om man blivit biten av ett djur som kan bära på rabies.
Risken för smitta kan minska betydligt genom enkla försiktighetsåtgärder:
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online