Den mänskliga näsan kan upptäcka en skunks spray redan vid tio delar per miljard. När skunken uppfattar ett rovdjur som ett hot sprutar den ut en vätska som luktar extremt illa redan i små mängder och som i högre koncentrationer kan ge allvarliga reaktioner. Samtidigt avslöjar skunkens beteende strax före sprayningen ofta vad som komma skall för offret.
Skenken är ett av de mest igenkännbara smådjuren i Nordamerika tack vare sin spray och sitt karakteristiska färgmönster. Den randiga skunken är dock bara en av tolv arter fördelade på fyra släkten. Genetiska studier och fossilfynd visar att skunkar är bland de äldsta däggdjuren på jorden; det äldsta kända skunkfossilet är mellan elva och tolv miljoner år gammalt och hittades i Tyskland. Skenkens överfamilj, Musteloidea, går tillbaka hela 30–40 miljoner år i tiden. Till samma överfamilj hör även utterar, grävlingar, illrar, tvättbjörnar, ringstjärtskatter samt röd panda och mindre panda.
En skunks "spray" är en gulaktig olja som består av tioler samt tioacetater, som är derivat av tiolerna. Vätskan avsöndras från två valnötsstora analkörtlar och utgör vanligtvis skunkens främsta försvar mot angrepp. Tiolerna innehåller svavelföreningar, vilket förklarar den genomträngande stanken, medan tioacetaterna är salter av dessa svavelföreningar. Enligt webbplatsen Dragoo har alla rovdjur analkörtlar, men skunkarnas är de mest utvecklade i djurriket.
En skunks spray kan nå upp till flera meters avstånd. När ett rovdjur förföljer skunken använder den samordnade muskelrörelser för att spruta ut ett moln av vätska i rovdjurets löpspår – en teknik som ibland kallas "shotgun"-metoden. En annan taktik, som kallas ".357 Magnum", innebär att skunken sprutar direkt mot rovdjurets ansikte för maximal effekt.
Innan en skunk sprutar ger den oftast tydliga varningssignaler. Randiga och hättade skunkar stampar med båda framtassarna, och de kan till och med gå till anfall för att sedan stanna upp och stampa. De kan också dra framtassarna efter sig medan de backar. Grisnoskunkar väser samtidigt som de gör liknande rörelser, medan fläckiga skunkar attackerar rovdjuret i ett slags handstående på framtassarna. Stinkgrävlingar, som också räknas till skunkfamiljen, visar tänderna, morrar och stampar med framtassarna. Vissa stinkgrävlingar spelar till och med döda för att avvärja hotet – och ser då noga till att hålla analområdet riktat mot rovdjuret.
För människan känns en skunks spray i ögonen ungefär som tårgas och kan även utlösa krystningar eller illamående. I lägre koncentrationer är den enda effekten den starka, obehagliga lukten.
Trots att lukten kan sitta kvar i veckor finns det effektiva sätt att neutralisera den. En beprövad lösning är en blandning av väteperoxid, bikarbonat och diskmedel, som bryter ner de svavelhaltiga föreningarna. Tomatsaft, som länge ansetts vara ett klassiskt husmorstips, maskerar snarare än eliminerar doften.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online