
Fästingar är små, parasitiska, gråblå insekter som lever av att suga blod från djur och människor. De förekommer ofta i skogsmark och högt gräs, där både människor och djur lätt får dem på sig. När en fästing hittat en lämplig plats på huden gräver den sig in, biter och suger blod tills den är helt mätt.
Fästingbett kan orsaka infektioner, och vissa fästingar kan dessutom överföra allvarliga sjukdomar som borrelia och TBE. Därför är det viktigt att ta bort fästingen så snart som möjligt efter att den upptäckts. En korrekt och varsam borttagning minskar risken för infektion betydligt.
Ta på dig latex- eller gummihandskar för att undvika direkt hudkontakt med fästingen. Det skyddar dig mot eventuell smitta och gör hanteringen hygienisk. Om fästingen sitter på ett ställe som du inte ser eller når ordentligt, be någon hjälpa dig med borttagningen.
Använd pincetten för att få tag på fästingen så nära munnen, alltså så nära huden, som möjligt. Var noga med att greppa den försiktigt – krama inte ihop fästingens kropp.
Dra fästingen rakt uppåt med ett jämnt och stadigt tryck. Undvik att vrida eller rycka till snabbt, eftersom snabba rörelser kan göra att fästingens huvud eller mundelar fastnar i huden – något som ökar risken för infektion. Försök samtidigt hålla fästingen vid liv, eftersom den kan behövas för analys.
Lägg fästingen i en behållare tillsammans med en bomullstuss fuktad med vanligt vatten. Stäng locket ordentligt och ställ behållaren i kylskåp. En fästing kan överleva i kylskåpet i upp till en vecka.
Tvätta området runt bettet noggrant med tvål och vatten. Undersök sedan huden noga. Om fästingens huvud eller mundelar fortfarande sitter kvar i såret ska du kontakta vården omedelbart. Sitter allt rent kan du istället applicera en antibakteriell salva på bettet.
Kontakta läkare omgående om du inom de närmaste veckorna efter bettet får huvudvärk, feber, smärta, trötthet, förlamningssymtom eller utslag. Ett typiskt tecken på borrelia är en ringformad rodnad som växer runt bettstället.
Ta med dig den levande fästingen till en läkare så snart som möjligt. Den kan analyseras för att avgöra om den bär på smittämnen som borreliabakterier eller TBE-virus. Att ha fästingen tillgänglig underlättar diagnos och eventuell behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online