När du blir kittlad reagerar din kropp på flera olika sätt samtidigt. Först skickar beröringsreceptorerna i huden signaler till hjärnan, som snabbt tolkar dem som en möjlig fara. Kroppen växlar då in i ett "kamp eller flykt"-läge, vilket gör att pulsen ökar, andningen accelererar och musklerna spänns.
Parallellt med detta frisätter hjärnan endorfiner – hormoner som både lindrar smärta och skapar känslor av glädje. Endorfinerna dämpar obehaget av den intensiva beröringen och kan utlösa skrattet som vi oftast förknippar med kittling.
Kombinationen av dessa fysiska och emotionella reaktioner gör att det kan kännas omöjligt att styra kroppen när du blir kittlad. Många börjar vifta med armar och ben, rygga undan eller till och med tappa balansen helt.
När "kamp eller flykt"-läget triggas drar musklerna åt sig, vilket gör rörelser stelare och svårare att kontrollera.
Hormonernas smärtlindrande och euforiska effekt kan göra det svårt att koncentrera dig och styra dina rörelser medvetet.
Skratt gör det svårt att andas ordentligt, vilket ytterligare minskar din förmåga att behålla kontrollen över kroppen.
Intressant nog är svaret nej. Lillhjärnan kan förutse dina egna rörelser och därför förbereda kroppen på beröringen innan den sker. Överraskningsmomentet försvinner, och därmed även kittelkänslan – ännu ett bevis på hur starkt sambandet mellan hjärna och kropp är.
Det är dock viktigt att komma ihåg att alla inte upplever kittling på samma sätt. Vissa tycker att det är roligt och njutbart, medan andra upplever det som irriterande eller till och med obehagligt. Om du inte gillar att bli kittlad, säg det tydligt till de runt omkring dig så att de respekterar dina gränser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online