Alla friska somatiska celler (det vill säga icke-fortplantningsceller) genomgår förr eller senare en process som kallas senescens – ett definitivt upphörande av celldelning. Vissa celler är dock odödliga: de slutar aldrig att replikera sig. Hemligheten bakom deras bestående förmåga att dela sig ligger bland annat i en mekanism som kallas alternativ förlängning av telomerer (Alternative Lengthening of Telomeres, ALT).
Telomerer är repetitiva sekvenser av baspar som sitter i ändarna på kromosomerna och fungerar som skyddande lock. Deras uppgift är att förhindra att viktig genetisk information går förlorad när DNA:t kopieras vid celldelning.
Under en cells livstid minskar telomerernas längd gradvis – med cirka 40 till 200 baspar för varje replikation. Telomererna fungerar alltså som en slags biologisk nedräkningsklocka som registrerar hur många gånger cellen har delat sig.
Celldelningen fortsätter tills telomererna har förkortats till omkring 5 000–8 000 baspar. Vid den punkten har cellen nått sin så kallade Hayflick-gräns, uppkallad efter forskaren Leonard Hayflick som beskrev fenomenet på 1960-talet.
En cell som passerat Hayflick-gränsen kan fortfarande leva länge och utföra sina normala funktioner, men den kan inte längre dela sig. Denna mekanism anses spela en viktig roll i åldrandsprocessen och fungerar även som ett skydd mot okontrollerad celltillväxt.
Den alternativa förlängningen av telomerer är ett fenomen som förekommer i celler som saknar enzymet telomeras. Telomeras finns naturligt i fosterceller och stamceller och förnyar kontinuerligt telomerernas längd oavsett hur många gånger cellen delat sig – vilket gör dessa celler i praktiken odödliga.
ALT-celler har däremot ingen telomeras. Trots detta lyckas de bibehålla sin replikeringsförmåga genom en annan strategi: homolog rekombination. Med hjälp av denna mekanism kopierar cellen telomersekvenser från andra kromosomer och använder dem som mall för att bygga ut sina egna telomerer.
Ett karakteristiskt drag hos ALT-celler är att deras telomerlängder är mycket ojämna – de varierar från extremt korta till extremt långa, även inom samma cell. Trots denna variation förblir cellerna odödliga.
ALT-mekanismen är särskilt intressant inom medicinsk forskning. Ungefär 10–15 procent av alla cancerformer, bland annat vissa typer av sarkom och glioblastom, förlitar sig på ALT istället för telomeras för att hålla sina telomerer intakta. Förståelsen för hur ALT fungerar öppnar därmed möjligheter till nya behandlingsstrategier som riktar sig specifikt mot denna mekanism.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online