Carcinoidtumörer, även kallade neuroendokrina tumörer, utgår från hormonproducerande celler i kroppens organ. Även om de kan uppstå nästan var som helst i kroppen är de vanligaste ursprungsplatserna mag-tarmkanalen och lungorna.
Metastaserade carcinoidtumörer är carcinoidtumörer som har spridit sig (metastaserat) till närliggande muskelvävnad och lymfkörtlar, eller till avlägsna organ som levern och skelettet. Spridningen gör sjukdomen betydligt svårare att behandla och påverkar prognosen i hög grad.
Carcinoidtumörer växer mycket långsamt och kan finnas i kroppen i många år utan att ge några symtom. De flesta tumörer upptäcks därför av en slump i samband med andra medicinska undersökningar. När tumören väl hittas har metastasering ofta redan hunnit ske, vilket dessutom gör det svårt att fastställa var tumören har sitt ursprung.
För att diagnostisera tumörer, avgöra om spridning har skett och lägga upp en behandlingsplan används flera olika metoder, bland annat laboratorietester, biopsier, gastroskopi (övre endoskopi), endoskopisk ultraljudsundersökning, bentgnografi, röntgen, datortomografi (CT), magnetresonanstomografi (MRI), OctreoScan och PET-undersökning.
Enligt American Society of Clinical Oncology diagnostiseras cirka 11 000–12 000 personer med carcinoidtumör varje år i USA. Den genomsnittliga femårsöverlevnaden uppskattas till mellan 70 och 80 procent.
Vid lokaliserad carcinoidsjukdom är femårsöverlevnaden så hög som cirka 93 procent. Har tumören däremot metastaserat till avlägsna organ sjunker den totala femårsöverlevnaden drastiskt till mellan 20 och 30 procent.
Forskarna har ännu inte kunnat koppla carcinoidtumörer till några säkra orsaker eller undvikbara riskfaktorer. Det finns dock ett par faktorer som tycks påverka risken att utveckla en carcinoidtumör:
Symtomen på carcinoidtumör visar sig vanligtvis först efter att tumören har börjat sprida sig. Symtomen ser olika ut beroende på var tumören sitter:
Kan bland annat ge rodnad i ansiktet (flush), diarré, buksmärta, astma, hudutslag, hjärtsjukdom, tarmblödning, pellagra och melena (svart, tjock avföring).
Kan ge hosta, pipande andning samt postobstruktiv lunginflammation.
Alla dessa symtom kan också bero på helt godartade tillstånd. Kontakta alltid din läkare om du upplever återkommande eller långvariga besvär.
Personer som levt med en carcinoidtumör under lång tid kan utveckla karcinoidsyndrom. Det kännetecknas av ansiktsrodnad, svettning, diarré, andnöd, pipande andning eller astmaliknande symtom, snabb hjärtrytm, bultar i hjärtat, oförklarlig viktökning, svaghet, sekundär diabetes, ökad kropps- och ansiktshårväxt, högt blodtryck samt neurotiska besvär.
En karcinoidkris uppstår när alla dessa symtom slår ut samtidigt och är ett livshotande tillstånd. Krisen är kopplad till stress, cellgiftsbehandling och narkos, men går att behandla – och i många fall till och med förebygga – med oktreotid, ett läkemedel som höjer blodtrycket vid blodtrycksfall och reglerar hormonproduktionen.
Vilken behandling som blir mest effektiv beror på flera faktorer: tumörens storlek och placering, hur långt spridningen har gått samt patientens allmänna hälsotillstånd. Utifrån detta tar läkaren fram en individuell behandlingsplan.
Behandlingsalternativen kan innefatta kirurgi, strålterapi, kemoterapi (cellgiftsbehandling), immunterapi samt riktade läkemedelsbehandlingar mot tumörens specifika egenskaper.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online