Esofagusadenokarcinom är en form av cancer som uppstår i matstrupen (esofagus). Den vanligaste bakgrunden är Barretts esofagus, ett tillstånd som utvecklas när matstrupens slemhinna skadas av långvarig exponering för magsyra. Den upprepade syrakontakten leder till ärrbildning och onormala cellförändringar i matstrupens väggar. Dessa förändrade celler, kallade dysplasi, kan med tiden utvecklas till adenokarcinom. Liksom andra cancerformer delas sjukdomen in i fyra huvudstadier, som styr både behandlingsval och prognos.
Esofaguscancer är ett samlingsnamn för cancerformer som börjar i matstrupens innersta slemskikt (mukosan) och som växer utåt mot submukosan och muskelvävnaden. De två huvudtyperna är adenokarcinom och skivepitelscancer (plavescellscarcinom). Adenokarcinom utgår från körtelceller – celler som normalt inte finns i matstrupens innersta slemhinna. Vid Barretts esofagus har dock de normala skivepitecellerna ersatts av körtelcellsliknande vävnad. Adenokarcinom sitter oftast i nedre delen av matstrupen, där kontakten med magsyran är störst. Tumörens storlek och utbredning avgör vilket stadium cancern befinner sig i.
I likhet med de flesta cancerformer stadieindelas esofagusadenokarcinom enligt det fyrgradiga system som tagits fram av American Joint Committee on Cancer (AJCC). Systemet benämns ofta TNM-klassifikationen efter sina tre komponenter: T beskriver tumörens storlek och hur djupt den vuxit in i matstrupens vägg, N anger om närliggande lymfknutor är angripna och M visar om cancern spridits (metastaserat) till andra delar av kroppen.
Stadium 0 motsvarar Tis (tumör in situ) med N0 och M0. Varken lymfknutor eller fjärrmetastaser är alltså involverade. Förändringen är mycket liten och cancercellerna finns enbart i matstrupens yttersta slemhinneskikt (epitelet) och har inte vuxit in i bindvävnaden därunder.
Vid stadium I (T1, N0, M0) saknas både lymfknutepåverkan och metastaser. Cancern har vuxit genom yttersta epitelet in i lamina propria – bindvävnaden strax under slemhinnan – eller ner i submukosan, men inte djupare.
Stadium II delas upp i två kliniska undergrupper:
Stadium IIA motsvarar T2 eller T3 med N0 och M0. Lymfknutor och fjärrspridning saknas alltså. Vid T2 har tumören vuxit in i matstrupens muskelskikt (muscularis propria) och vid T3 ända ut i den bindvävshinna som omsluter matstrupen (adventitia).
Stadium IIB motsvarar T1 eller T2 med N1 och M0. Cancern har då antingen nått lamina propria och submukosan (T1) eller muskelskiktet (T2), samtidigt som minst en lymfknuta i närheten av matstrupen infiltrerats av cancerceller. Fjärrmetastaser förekommer inte.
Även stadium III kan diagnostiseras på två sätt. Det ena är T3 med N1 och M0, vilket innebär att tumören vuxit hela vägen ut till adventitia och att minst en närliggande lymfknuta drabbats. Det andra är T4 med N0 eller N1 och M0, där cancern vuxit utanför matstrupen in i omgivande vävnader eller organ. Fjärrmetastaser föreligger inte i något av fallen.
Stadium IV innebär att cancern spritt sig utanför matstrupen. Stadium IVA (M1a) avser spridning till avlägsna lymfknutor – i halsregionen vid tumörer i övre delen av matstrupen, eller i buken vid tumörer i nedre delen, vilket är vanligast vid adenokarcinom. Stadium IVB (M1b) innebär att cancern etablerat sig på en avlägs plats i kroppen, exempelvis i hjärnan, skelettet, levern eller i avlägsna lymfknutor. Vid stadium IV är T- och N-värdena av underordnad betydelse, eftersom det är själva fjärrspridningen som kännetecknar detta stadium.
Stadieindelningen är avgörande för behandlingsvalet och prognosen. Ju tidigare stadium cancern upptäcks i, desto bättre är i regel möjligheterna till botande behandling. Personer med Barretts esofagus rekommenderas därför ofta regelbundna kontroller med gastroskopi, så att eventuella cellförändringar kan upptäckas och behandlas i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online